”jag älskar det avskavda och nötta”

5 min läsning

Hon inreder sitt hem med noga utvalda gamla ting i den lugnaste av färgskalor. Konstnären Sara N Bergman går på känsla när hon blandar favoriter från olika epoker till en lika personlig som inbjudande helhet.

TEXT ANKI LINDEROTH FOTO PERNILLA WÄSTBERG

Sara är uppvuxen med konst, hon har alltid målat och fick som liten följa med på utställningar. Genom åren har hon illustrerat böcker, arbetat på Ikea med deras målarböcker, lekmattor och annat. Hon har också haft butik i Gamla stan, jobbat med ett inredningsföretag och haft en pysselspalt i Aftonbladet.

Konstnär och illustratör. Tusentals följare på Instagram. Målar Picasso och Matisse-inspirerat på baksidan av tavlor, men har också börjat göra eftertraktade masker i keramik.

– En del känner nog igen mig från ett inslag i Antikrundan, säger Sara N Bergman och välkomnar oss in i det gamla missionshuset i skånska Brunnby mellan Höganäs och Mölle.

Sedan många år köper Sara gamla tavlor, helst på loppisar. Från början för att hon gillade ramarna, men för något år sedan började hon också måla egna verk på baksidan.

– Äldre canvas är magiskt vacker och jag tycker det är synd att så många tavlor slängs.

Konceptet blev en hit, just nu ställer Sara ut på Norrvikens trädgårdar och tavlorna säljer som smör i solsken.

Men Antikrundan – vad hände där?

– En natt när jag inte kunde sova hittade jag en signerad tavla i min stora samling. Den såg ovanligt proffsig ut, så jag googlade på namnet och började misstänka att den var ett fynd.

Just då ställde hon ut på Blå Hallen i Höganäs. Där fanns även konstexperten Claes Moser.

– Han rådde mig att visa den i Antikrundan. I sändning fick jag veta att tavlan jag hade betalt 200 kronor för var värd över 100 000. Sen minns jag inte mer – jag bara grät.

Det fanns många hål att stoppa pengarna i.

– Vi köpte det här huset för några år sedan fast vi egentligen inte hade råd, vi vände på varenda krona, ja, till och med ordnade loppis för att betala lagfarten.

Då hade hon bott 20 år i Stockholm dit hon flyttade från Skåne för att studera konst.

– Där träffade jag Patrik, det var en kul kväll för 17 år sedan på en sylta på Södermalm.

Han var inte hennes typ, hon trodde han skulle passa för hennes bästa kompis, men i stället blev de själva ett par.

– Så fick vi Ragnar som nu är 7 år. Patrik är en fantastisk man, en riktig ”doer”. Jag kommer med idéerna, han hejar på och utför.

KANSKE HADE DE bott kvar i Stockholm om det inte vore för att Saras mamma, som bodde i Skåne, blev sjuk.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar