Att kliva in i Julia von Hülsens gästhus är som att förflyttas i såväl tid som rum – från 2020-talets norra Tyskland till sekelskiftet 1800 hemma i Sverige. Så väl har hon genomfört förvandlingen av en vanlig friggebod till en nattstuga som på Gustavs dagar.
TEXT & ARRANGEMANG SOPHIE LÖVENSKIOLD SPERLICH FOTO CAROLINA ROMARE
Dekormålaren och möbelrestauratören Julia von Hülsen vurmar för svenska antikviteter i allmänhet och den gustavianska allmogen i synnerhet. I parken på familjen von Hülsens herrgård i nordtyska Plön har hon förvandlat en enkel friggebod till ett charmigt gästhus i gustaviansk stil. Varje år åker Julia på inspirations- och inköpsresor till Sverige, där hon insuper inredningar, färgskalor och atmosfären i antikhandlarhem, slott, kyrkor och herresäten. Inspiration som kommer till uttryck både i hennes dekormåleri och i hennes inredning, som till största delen består av svenska antikviteter från 1700- och 1800-talen.
På sina resor letar hon både efter svenska antikviteter att inreda sitt hem med och tidigare renoverade antikviteter att restaurera, dekormåla och sälja vidare till sina kunder i Tyskland.
Kring 1750 börjar nya stilideal pyra i Frankrike. Utgrävningarna av de begravda antika städerna Pompeji och Herculaneum hade givit fyndigheter som snart skulle medföra en vurm för de antika idealen och skapa grogrund för nya stilar.
I stark kontrast till den blomstrande, livfulla och organiska rokokon står den nya, klassicistiska stilen för måttfulla, raka, arkitektoniska former med dekorelement hämtade från romersk ornamentik och arkitektur. Lagerkransar, urnor och flätdekorer, pärlband, pelare, rundbågar och friser. I Frankrike, som var först att anamma de nya idealen, fick den nya stilen sitt namn efter den dåvarande kungen Louis seize.
I Sverige var det i första hand arkitekten Jean Eric Rehn (1717-93) som från 1750-talet gradvis började leda stilutvecklingen från rokoko till klassicism, genom att blanda in element av den klassicistiska stilen i rokokomöbler eller -byggnader.
Med åren blev idealen allt stramare och stilen fick sin typiska form under Gustav III:s regenttid (1770–1790-talen). Kungens starka intresse för stilen gjorde att den uppkallades efter honom. Åren 1783-1784 tillbringade Gustav III i Italien och blev då än mer förtjust i den antikiserande stilen. Detta skyndade på stilövergången i Sverige och inredningsmodet svängde mot en ännu stramare stil, den sengustavianska
