Tre gånger om året tänds den stora koleldade rundugnen på Wallåkra Stenkärlsfabrik i Skåne och ut kommer vackert brunglänsande krus och kärl. Så har det varit sedan 1864.
TEXT KARIN EHRENBERG FOTO KARIN WILDHEIM
Genom åren har det skapats många vackra saltglaserade krukor i den gamla fabriken. Än idag tillverkas keramiken för hand av traktens lera. När det är dags för bränning skyfflas ugnen full med stenkol och tänds, då syns det tydligt över nejden. Lågan från skorstenen lyser klar och kvällshimlen färgas röd.
Wallåkra Stenkärlsfabrik har anor från 1800-talet och ligger en liten bit från Öresund, mellan Helsingborg och Landskrona. Den lilla fabriken har en djup förankring i hantverkstraditionen, som bygger på traktens kol- och lerfyndigheter. Från början var leran bara en biprodukt vid stenkolsbrytningen och togs inte tillvara. Stenkolet var det värdefulla och stora fyndigheter fanns här i nordvästra Skåne. Kombinationen av kol- och lerfyndigheter visade sig senare vara mycket lyckosam, då det gick åt mycket kol för att just bränna lera.
Platsen är belägen lite hemligt mitt i den vackra naturen vid Rååns dalgång. Att kliva in i den gamla tegelbyggnaden är en speciell upplevelse, lite som att förflyttas tillbaka till en svunnen tid. Här drejas och bränns leran på precis samma sätt som man alltid har gjort. Och när man går uppför den knarriga branta trappan till keramikverkstaden på andra våningen står drejskivorna kvar på sina ursprungliga platser. En fascinerande känsla av att befinna sig i historien och nutiden på samma gång infinner sig.
De dagar när det inte eldas i ugnen är det mörkt, tyst och svalt inne i fabriken. Kontrasten till dagarna när ugnen är i gång är stor, med hettan och slamret från kol som skyfflas in för att hålla elden i gång. Arbetet med att bränna en ugn pågår under nästan tre dygn.
ÅSA ORRMELL SOM driver Wallåkra Stenkärlsfabrik är från början utbildad arbetsterapeut och hade länge keramiken som hobby. Men så en dag fick hon och några vänner höra talas om den gamla stenkärlsfabriken som stod och förföll. De åkte för att titta på den och förstod vid första ögonkastet att detta bara måste räddas.
– Det var och är ett helt unikt ställe med den gamla rundugnen och verkstaden i intakt skick. Och hela platsen i sig, den är så otroligt naturskönt belägen i den vack
