En liten fiskeby på Jylland blev hemvist för en grupp unga konstnärer i slutet av 1800-talet. Friluftsmåleriet var en av tidens främsta konstströmningar, och här, där hav och land möttes fann de ett magiskt ljus. Flera målningar som tillkom i Skagen har blivit odödliga konstverk och representanter för en hel tidsålder.
TEXT ERIKA FUNKE FOTO SKAGENS KUNSTMUSEER
Det är den 7 juni 1892. Ljuset från havet har just börjat skifta från vitt till lavendel, och den dalande solen sprider varma stänk över sanddynerna. Platsen är Skagen, en fiskeby utslängd på Danmarks nordligaste udde, där vindarna från havet styr både vågornas och människornas vägar. Nu i kväll är vindarna lugna, och nere vid södra strand ligger havet nästan stilla.
Kvinnorna som vandrar utmed stranden har ett förtroligt samtal. Till vänster går Anna, den trygga dottern till värdshusparet Brøndum, som vuxit upp med Skagens sand runt fotknölarna. Nu, vid 33 års ålder, hör hon till Danmarks främsta konstnärer och besitter en färgkänsla som få av hennes manliga kolleger kan mäta sig med.
Anna har aldrig ägnat sig åt målarskolor, utan hämtat sin inspiration från de unga konstnärer som börjat dyka upp på hennes föräldrars värdshus under 1870- och 80-talet. Bland dem har hon även funnit sin make, målaren Michael Ancher, som hittat sitt livs kall i att skildra ortsbefolkningen på Skagens platta stränder. Han ser Anna som sin jämlike och målarkollega, och i deras hem står dörrarna alltid öppna för gästande vänner.
TILL HÖGER GÅR Marie, en kvinna som till det yttre väcker större uppseende än den mer alldagliga Anna. Den skönhet som gjort Marie känd långt bortom Danmarks gränser och som borde vara något att glädja sig åt, tycks alltmer fungera som en hindrande fotboja. Marie vill måla, har alltid velat måla, men känner sig hämmad av svaga nerver och dålig självkänsla. I Skagens starka ljus, där hon jämför sina egna alster med kollegernas, känner hon sig mest tom och misslyckad.
Som ett uttryck för Maries konstnärliga längtan har hon valt att gifta sig med en man som lever helt för konsten. Han sitter lite längre bort på stranden, iklädd ljus, skrynklig sommarkostym. Peder Severin Krøyer, kallad Søren, är den framgångsrike världsmannen som tagit den moderna konsten till Skagen. Han är inte bara den mest ihärdiga av Skagenmålarna, han är även den självklare ledaren, den galne festprissen som aldrig kan få nog av det jylländska sommarljuset. Vissa nätter går han aldrig hem, utan stannar bland sanddynerna, med
