Olof Röhlander miste sin borderterrier Malte för många år sedan. – Det är inte enkelt att förlora en hund, men det går att komma vidare, säger han.
TEXT Olof Röhlander
Att ha en hund är något av det bästa som finns. En följeslagare, en vän, en kompanjon. Men så kommer dagen då det där bandet ska brytas och du får det tunga ansvaret att säga till din vän att här tar vägen slut. Den mentala tränaren Olof Röhlander hade under elva år sin borderterrier Malte som följde med honom på föredrag, på fotbollsmatcher, på möten, ja nästan överallt. Malte hamnade på bokomslag, i berättelser i Olofs föredrag och han skrev om honom både i sina mailutskick och i böcker. Malte dog för sju år sen, och här ger Olof Röhlander sina tre tankar om hur du går vidare efter en förlust.
TIDEN KANSKE INTE LÄKER, MEN DEN LINDRAR
Att vara människa innebär att få erfara förluster och sorger. Det gäller i synnerhet hundägare. Vi vet att en hunds liv är kortare än vårt och att ni en dag måste skiljas åt. Det ingår, det är så spelreglerna och förutsättningarna ser ut. Det tog mig lång tid att läka ihop efter Maltes bortgång, särskilt eftersom det uppstod komplikationer hos veterinären, vilket gjorde att det inte blev ett så fint och fridfullt avslut som det var avsett. Men med tiden går man vidare, det behöver man göra. En bra sak är att hålla dig aktiv, ha en uppgift, så att du inte fastnar i det förflutna. Livet fortsätter för oss som är kvar. Det som är bra är att tiden faktiskt lindrar, du behöver inte glömma, men tiden är din vän.
STÄDA UNDAN
Det här låter lite krasst, men du behöver förr eller senare städa bort minnena. Så länge kopplet hänger kvar på kroken, matskålen står i köket och hundkorgen ligger kvar i sovrummet, kommer sorgen och saknaden bara att fortsätta. Du behöver inte slänga något, men låt inte hundens favoritleksaker och andra saker vara framme alltför länge. Hundens minne lever kvar i dig ändå. Det gör det för mig, men det var en läkande process att faktiskt ta bort Maltes prylar. Ibland behöver man se livet i vit�
