Jag hade länge närt en längtan efter en längre vandring, att få stanna kvar i den stillhet och ro som naturen bjuder. Tillsammans med en god vän och våra tre hundar gav jag mig ut på en hisnande vacker vandring längs Kungsleden i midnattssol.
TEXT Anna Öster FOTO Anna Öster och Hans Ramberg
Är det tillåtet att känna tacksamhet över små saker när oron i världen med kriget som härjar och galopperande inflation flåsar oss i nacken? Lyckan över en torr plats att sätta tälten på, känslan att vara i harmoni med naturen, se solen glittra, känna regnets droppar på kinden och inte minst en trofast blick från din fyrbenta vän. Är det någon gång det är viktigt att finna inre harmoni så är det när oron över det vi inte kan påverka härjar runt omkring oss.
Jag har haft hundar i hela mitt vuxna liv och de hjälper mig att rama in dagen och ger mig tid i naturens alla årstidsskiftningar. Jag har just nu två samojeder som kräver mycket aktivitet både för kropp och knopp. Snö är vårt element men vi älskar även att vara ute på vandring och ibland känns det tråkigt att vända hem efter en fin dag i naturen. En önskan finns alltid att stanna kvar i den stillhet och ro som naturen bjuder och kunna fortsätta vandringen längre ut på fjället eller längre in i skogen dagen efter.
Det var den längtan som förde oss till Kungsleden. Kungsleden som väl förtjänar sitt namn med den makalösa vackra skimrande och varierande naturupplevelse den bjuder på.
Jag och min goda vän Hans Ramberg gav oss ut på en vandring från Abisko till Nikkaloukta i midnattssolen genom vildmarken, över forsar, förbi fjäll, på stenar och spångar och i bästa sällskap av de lyhörda, nyfikna och arbetsvilliga samojederna Apache, Isco och Watson. Trofasta tjänare som var ivriga både att vandra på dagarna och att få krypa in i tälten på natten. Precis vad som är en samojeds uppgift. Att arbeta tillsammans med sin hundförare på dagarna för att sen värma sin familj på nätterna då temperaturen går ner.
FJÄLLFULLNESS
De 10 milens vandring delades upp på etapper om 1,2–2 mil per dag beroende på väder, underlag och dagsform. Att vara i rörelse hela dagarna och sen bara pyssla om hundarna och utrustningen på kvällen blev en vila och total känsla av ”fjällfulness”. Ett sätt att borsta av sig mänsklighet, stress och onödiga tankar. Höra forsen porla, bländas av midnattssolen, se örnen stilla segla, njuta av de dramatiska väderskiftningarna och den storslagna
