Har du fastnat för en spansk vattenhund, eller ”perro” som den kallas, kommer du att ha en aktiv och lojal kompis i många år framåt. Rasen är extremt lättlärd och ofta påhittig vilket innebär många tillfällen till skratt.
TEXT Catharina Olsson-Lindh FOTO Getty Images
Månadens rasPERRO DE AGUA ESPAÑOL
Perro de agua español har funnits länge i Spanien. Rasen är sprungen ur tre olika blodslinjer och både utseende och arbetsuppgifter har varierat beroende på var i Spanien den levt. Vallning av boskap, vaktande gårdshund, hjälpreda till fiskare med att bogsera in nät med mera samt apporterande hund vid jakt är sysslor som visar på mångsidigheten hos denna ras. Numera används rasen i Spanien även som aktiv familjehund samt inom polis och brandförsvar.
En rasstandard sammanställdes 1975 och internationellt blev rasen erkänd 1999, då även i Sverige. Redan 1997 kom de två första exemplaren hit. Enligt statistik från Jordbruksverket fanns vid årsskiftet 2 298 individer registrerade i Sverige.
FÖR VEM PASSAR EN PERRO DE AGUA ESPAÑOL?
■ En ”perro” kommer att trivas bäst hos en aktiv person/familj som har möjlighet att låta hunden vara med på det mesta. Är du en tränings- eller tävlingsmänniska? Då kan du och en perro bli en fantstiskt kombination då det här är en ras som behöver mycket fysisk motion och dessutom gillar att lära sig nya saker. En supersmart hund som har mycket lätt att samarbeta med sin människa och behöver mental stimulans för att må bra.
Närmast outtröttlig hänger denna hund gärna med på långa promenader i skog och mark, löpning, cykling eller vad du vill hitta på. Med ett utmärkt luktsinne är spår och sök aktiviteter som lämpar sig väl. Rasen simmar gärna (har simhud mellan tårna) och många gillar även att dyka. Snabb och smidig som den är gör perron bra i från sig på agilitybanorna och i lydnadsklasser som nosework och rallylydnad kommer viljan att samarbeta väl till pass.
Perron anses vanligen gå bra ihop med barn, men som vanligt gäller ömsesidig respekt. Rasen kan ha integritet och vara reserverad emot främlingar, vilket inte ska förväxlas med rädsla, något som tyvärr förekommer. Att lägga tid på socialisering är viktigt. I perron finns även ganska mycket vakt och den kan ha lätt till skall i vissa situationer, något man behöver träna bort redan från liten valp.
Pälsen är mer lättskött än man kan tro. Rasen fäller inte och ska helst inte borstas. Viktigt är dock att hålla koll på att öronen har bra ventilation och att det inte fastnar smuts som trasslar mellan
