När hustrun Ylva och hunden Bosse avled vid ungefär samma tidpunkt tappade Stig Ingvarsson all lust att leva. Men tack vare radioprogrammet ”Sök och Finn” fann han stövaren Nisse som nu ständigt finns vid Stigs sida. – Utan Nisse vet jag inte hur det hade gått. Jag hade tur utan dess like!
TEXT Lina Norman FOTO Pernilla Wahlman
Var än Stig Ingvarsson befinner sig finns bästa vännen, stövaren Nisse, alltid nära.
– Han ska med mig överallt, säger Stig med ett leende. Och varje kväll hoppar han upp i mitt knä, vid Rapport-tid ungefär. Jag har alltid haft hund, men aldrig en sådan som Nisse. Han är otrolig. Han vill kramas och ha närkontakt hela tiden.
I det gula huset i Söderhamn plockar 75-årige Stig fram bullar ur frysen samtidigt som Nisse kommer lunkandes med en nallebjörn i munnen.
– Den där björnen vill han gärna visa för folk, förklarar Stig och skrattar lite. Nisse charmade en granne som sprang in och hämtade den åt honom. Den myser han med. Ibland har han den som huvudkudde när han ligger på vår runda matta i hallen.
Det har gått närapå två år sedan den sexårige stövaren flyttade in. Hur Nisse hamnade hos Stig är en smått sagolik historia. Men det hela började med sorg då Stig hösten 2020 hastigt och oväntat förlorade hustrun Ylva i cancer. Från diagnos till sista andetaget dröjde det bara några få veckor.
– Jag och barnen satt runt Ylvas sjukhussäng när överläkaren kom in och talade om att det inte fanns någonting att göra, minns Stig. Det var totalt slut. Hon hade cancer i princip hela buken… Men det otroliga var att då började Ylva trösta oss. Jag vet inte hur många gånger hon sa till mig ”det här ordnar du, det löser sig”.
Stig och Ylva hade varit gifta i över 50 år. Likt Stig älskade Ylva hundar och vid tidpunkten då Ylva blev sjuk hade de hunden Bosse.
– Bosse var som Nisse, väldigt snäll – och han var alltid med Ylva. En av de sista dagarna i Ylvas liv, hon var inlagd på palliativ avdelning, sa en sköterska ”ta hunden med hit på lördag”. Men natten till lördagen dog Ylva…
Att hela händelseförloppet gick så fort chockade Stig. Någon annan som också tog Ylvas död hårt var Bosse.
– Han satt i hallen och lyssnade för att höra om hon skulle komma hem. Han lämnade inte ytterdörren. Tre veckor efter att Ylva dött dog även Bosse.
Stig tystnar ett ögonblick men fortsätter snart:– Efter att Bosse dött fick jag panik.
