Nyårsnatten nalkas, det har redan börjat smälla i kvarteret. Ungdomar kastar smatterband och någon testar fyrverkeripjäser inför tolvslaget. Din hund är allt annat än bekväm. När kopplet tas från kroken slokar öronen och inomhus vankar din fyrbenta vän runt och kikar i fönsterna.
TEXT Caroline Alupo FOTO Getty Images
Carrosbeteendeskola
Du tycker givetvis synd om din hund och vill stötta och hjälpa. En bekants ord ringer i öronen ”Tyck inte synd om en rädd hund, det förvärrar rädslan”. Så du spelar oberörd, envisas med den vanliga promenadrundan och ignorerar hundens rädsla. Men det känns inte bra. Magkänslan sparkar bakut. För så känns det när man gör något som går emot hjärtats inre röst, även om det är välment. Att tycka synd om hundar kan kännas tabubelagt. Men hur ligger det egentligen till?
MEDLIDANDE V.S. MEDKÄNSLA
Först och främst, låt oss skilja på medlidande och medkänsla. Medlidande handlar om att dela någons lidande då lidande väcks i en själv. Vanligt hos människor men ovanligt hundar emellan. När våra hundar lider leder det till en emotionell reaktion i oss, av empatiska skäl. Känslor vi bör tillåta om vårt samspel med hundar ska vara genuint. Hur vi agerar är en annan sak. Vi kan och bör försöka agera ut medkänsla, som innebär att känna med din hund, stötta och hjälpa. Det är inte samma sak som att ömka vilket snarare kan oroa hunden.
MEDLIDANDE
Vi kikar närmare på medlidande. Om en hunds oro eller rädsla för nyårs-smattret väcker egna rädslor kan vi råka
ATT TÄNKA PÅ
◼ Ömka inte en hund som blivit osäker eller rädd. Hunden behöver snarare din trygga medkänsla.
◼ Att inte ömka är inte detsamma som att inte agera. Fallera inte som stödperson. Motsatsen till att ömka är inte att ignorera eller agera kyligt.
◼ Lämna inte en hunds känslor osedda, men välj hur du förhåller dig till dem. Det är mer än okej att sitta nära en fyrverkerirädd hund. Du kan vara ett stöd, utan att förvärra rädslan.
bli medlidande. Sipprar vår rädsla in i hanteringen av den rädda hunden kan det belasta hunden ytterligare. Sätter man sig nära, tittar med oroad blick på hunden, klappar med tveksamma händer, ”Usch så hemskt det är”, så är handlingarna färgade av mer än hundens oro.
Om vår rädsla är med kan hundens otrygghet öka, då hunden inte bara står i sin egen känsla, utan även våran. Går man sedan nervöst ut för att rasta hunden, flackar med blicken och förväntar sig smällare riskerar hundens rädsla att för
