När mörkret faller

4 min läsning

Elpriserna skjuter i höjden och lamporna släcks. I dunklet står en hund med uppspärrade ögon och hjärtat i halsgropen. Tänd matte, tänd! Mörkrädd måhända…? eller inte. Låt oss i detta nummer nosa närmare på ämnet.

TEXT Caroline Alupo FOTO Getty Images

Härligaste hundexperten finns hos oss!

Är hunden verkligen mörkrädd eller bottnar problemet i något annat?

Visst finns det mörkrädda hundar. Hundar som hellre tar kvällsrunda i tidig skymning framför den kolsvarta natten. Om mörkret fallit smyger de fram, kikar hit och dit, blir avståndstagande mot främlingar ni möter. Och en del hundar oroas när lamporna släcks och konturer suddas ut. De trevar sig fram genom huset, tvekar mer, vaktar intensivare. Men är de verkligen mörkrädda?

Ja, det kan de mycket väl vara. Men hundar som lider av skotofobi (mörkrädsla) med själva mörkret som orsakande faktor tros vara relativt få. Ibland finner vi istället synfel, sjukdom eller smärta som orsak. Men innan vi djupdyker i orsaker, lär vi oss mer om hundars synförmåga och naturliga skäl till oro i mörker.

SER HUNDAR DÅLIGT I MÖRKER?

Forskare börjar enas om att hundar har rätt bra syn i skymningen och även något bättre mörkerseende än vad vi har. De är även snabbare än oss på att fokusera om blicken om ljuset skiftar från mörkt till ljust eller vice versa. De kan kvickt detektera rörelser i dunkel belysning och kan urskilja skuggor bättre än vad vi kan i skumt ljus då de ser flera gråa nyanser än vi gör. Detta tros ha att göra med att hunden är ett revirhävdande rovdjur och evolutionen har gett dem en synförmåga som ökar chansen på lyckad vakt eller jakt. Så hundar ser bra i skumt ljus, en lagom dos mörker påverkar inte en frisk hunds förmåga att orientera sig. Däremot är deras mörkerseende i det nattsvarta bara lite bättre än vårt, till skillnad från katter, och andra nattjägare, som ser imponerande bra i mörker.

ÖKAD VAKSAMHET I MÖRKER ÄR NATURLIGT

Hundens ursprung är alltså en naturlig förklaring till varför hundar kan vara mer vaksamma och smygande i skymningen (oftare än i tidig gryning). Revirhävdande djur behöver ju hålla vakt nattetid och spana efter faror. Någon i flocken bör slumra lätt och speja längs med revirets gränser då och då. De boskapsvaktande raserna är ess på det hela då de under hundratals år använts för att vakta boskap från vilda djur eller tjuvar nattetid. Raser som ska vakta hus och hem har samma förmåga och drift. Jakthundar, eller alla hundindivider med jakt i hjärtat, brukar också ändra sitt beteende när mörkret faller. Dessa hundar

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar