Tvillingarna maria och eva teg för alla om sin läggning:”ingen fick veta vår hemlighet”

UR VERKLIGA LIVETBerättelser som berör

Hemligheten var så stor att den måste tigas ihjäl. Så Maria Larsson, 60, pratade inte med någon om sina känslor, om att hon var homosexuell.

Framför allt pratade hon inte med sin tio minuter yngre tvillingsyster Eva som var lika annorlunda hon.

– Det var så skamfyllt, så jag ville inte belasta min syster med det, säger Maria.

Vi ses i Stockholm, Evas hemstad sedan 35 år. Maria, som bor i Göteborg, är här för att prata om sin roman ”Nu blundar de som tror sig se”, som i prosa och dikt berättar om resan för att komma ut som homosexuell, en resa som krävde att tvillingsystrarna flyttade från småstaden, men också ifrån varandra, och bosatte sig på var sin sida av Sverige.

Maria och Eva Larsson var nära som barn. Fram till 25 års ålder hade de varit ifrån varandra fem dagar som mest. De jobbade som ett team genom hela skoltiden. En antecknade. Den andra lyssnade intensivt. Tillsammans var de oslagbara, men hemligheten de under uppväxten båda visste att de bar på pratade de aldrig om. Inte med någon utomstående, inte heller med varandra.

För den som hör deras historia låter det märkligt tragiskt att de såg varandras utanförskap, var lika även där, men ändå inte kunde stötta varandra medan de växte upp.

– För oss är det självklart att vi inte pratade med varandra, säger Maria och Eva nickar:

– Ingen av oss ville identifiera sig med homosexualiteten, det var så fel, så fult.

De sökte svar på var sitt håll. Maria hörde ordet homosexuell första gången som 10-åring, förstod plötsligt att det fanns ett ord för sådana som hon. Hon fann svar på biblioteket, slog upp ordet i böcker om medicin och biologi. Där stod hennes känslor under rubriken ”Avvikelser i den sexuella driften”, tillsammans med ord som tidelag, perversitet och pedofili. Biologiboken upplyste också om att homosexuella ofta hade svårt att hitta en partner och riskerade att bli ensamma och isolerade.

Tvillingsystern Eva letade också på biblioteket, men vågade varken läsa på plats eller låna boke