Kerstin håller liv i traditionen med tornerspel – som riddare. Med 30 års erfarenhet bjuder hon publiken på en show utöver det vanliga.
Av Susanne Stamming Foto: Agneta Muhr Örtlund, Marie Pettersson, Equiscot Photography, privat
På en frustande vit häst sitter den svarta riddaren som egentligen heter Kerstin Kilpatrick Stråhlesköld, 57. Det är sommar och tornerspel som vanligt. Hon har fler år än de flesta i sadeln och över 30 års erfarenhet som riddare, men tröttnar inte utan håller liv i traditionen för att det är både en utmaning och en rolig upplevelse.
– Att se ögonen på barnen i publiken är alltid lika häftigt. Det är en show som nog inte liknar mycket annat, säger hon.
Egentligen är Kerstin svetsare. Redan det gör henne ovanlig som kvinna, även om det blivit fler i yrket än när hon började. Hon gillar att gå sin egen väg.
– Jag är uppvuxen på en gård i Bengtsfors och hästintresset fanns där från början. Min morfar som hade häst. Egen ponny fick jag när jag var 7-8 år.
Hon lärde sig mer med åren. I tonåren hade hon avancerat till att köra brudpar till bröllop med sin vagn och en större häst.
– Strax därefter såg jag ett riddarspel för första gången. Jag blev såld direkt, visste att det var vad jag ville göra, berättar Kerstin.
Det var i Norrköping 1990. Kerstin var 22-23 år gammal. Upplevelsen tände en gnista och 1992 gick Kerstin med i en medeltidsförening. Målet var att bli bäst i sporten tornerspel på riktigt.
– Jag tränade jättemycket och sedan åkte jag till SM 1993 på Gripsholms Slott och vann alltihop, skrattar hon.
Man skulle kunna tro att hon kände sig färdig då, men Kerstin fastnade för kulturen, gemenskapen och att få visa upp sig. Det blev ytterligare två SM med höga placeringar både individuellt och i lag.
– Men det är mer än tävlingar för mig. Jag har alltid varit intresserad av det historiska, att hitta rötterna och kliva in i en annan roll. Sedan finns det romantiska med riddartiden. Det har lockat.
Kerstins karaktär kommer från filmen ”Ivanhoe” där den svarta riddaren spelar en stor roll. Men varje tornerspel har oftast sin egen historia, några onda och några goda som ska möta varandra och det kan ofta vara kopplat till den plats där man håller spelen.
Till en början h
