Makarna West bodde med sina barn i ett litet radhus i Gloucester, England. Men bakom fasaden dolde sig något mörkt och sjukt.
Av Jakob Hydén Foto: TT
På ytan såg de ut som vilken familj som helst…
Caroline Roberts, 17 år, stod vid vägkanten med tummen i luften. Det var sent på kvällen. Bil efter bil passerade och hon hade nästan gett upp när en grå liten Ford stannade till vid vägkanten och föraren vevade ner rutan. Han var i 30-årsåldern, hade mörkt lockigt hår och intensivt blå ögon.
– Hoppa in, uppmanade han med ett leende och Caroline gjorde som hon blev tillsagd.
I bilen satt också en ung kvinna, högst några år äldre än Caroline själv. Hon log varmt mot Caroline och de började småprata, som man gör med främlingar.
De verkade trevliga båda två. Och när Caroline nämnde att hon letade efter jobb såg mannen och kvinnan på varandra och sa samtidigt: du kan jobba hos oss!
Caroline blev överlycklig och tackade ja. Hon skulle passa familjen Wests tre barn, Heather, Mae och Anna-Mari, och fick utöver lön också husrum i form av ett litet rum i familjens hus. Nu skulle hon äntligen kunna flytta hemifrån och slippa sin styvpappa en gång för alla!
Redan nästa dag flyttade Caroline in i radhuset på 25 Cromwell street i Gloucester, ett hus som 22 år senare skulle bli känt under en annan benämning: ”Skräckens hus”.
Caroline trivdes till en början utmärkt hemma hos Fred och Rose West. Men ganska snart fick hon onda aningar. Rose hade ofta okända manliga besökare som hon tog med in i sovrummet. Det var uppenbart att det var prostitution hon ägnade sig åt.
– Jag är massör,ljög hon när Caroline frågade.
Och Fred West började bli närgången, ställde obehagliga frågor om Carolines sexliv och skröt om sina kvinnoaffärer.
En kväll när Fred och Rose gemensamt frågade Caroline om hon inte ville vara med på gruppsex fick hon nog, sa upp sig på stående fot och lämnade huset, fast besluten att aldrig återvända. Men ödet ville annorlunda.
En månad senare stod hon och liftade på exakt samma ställe som tidigare när Fred och Rose kom körande och på nytt stannade till. De bad om ursäkt, sa att barnen saknade henne och bönade och bad att hon skulle komma tillbaka. Caroline tvekade, kände en gnagande oro i magtrakten, men lät sig övertalas och hoppade in. Ett beslut hon skulle få ångra.
Varningsklockorna som hade
