I TV-rutan utsätter han sig för diverse prövningar. TV4-journalisten Marcus Noterius har skakat tass med Roger Moore, dömt fotbollsmatcher i 20 år – och chillar gärna i hemmets lugna vrå.
Av Ola Lagerström Foto: Instagram, TT
Noterius testar livet som flickidol!
Hur står det till världens bästa Marcus?
– Läget är bra. Mycket jobb. Det rullar på. Tillvaron känns bra, tycker jag!
Under många år har du levt rövare i TV4 – dels som nyhetsreporter, dels som lustigkurre där du utsätter dig för diverse galenskaper. Vilket uppdrag har lett till mest blod, svett och tårar?
– Det var då jag testade på livet som pojkbandsartist. David Lindgren var med i ”A show larger than life”, en uppsättning på Hamburger Börs. Jag var sjukt nervös, jag var faktiskt tvungen att fundera lite innan jag tackade ja. Först fick jag vara med i Nyhetsmorgon, i studion. Där blev det många skratt kring detta med mina fina kollegor Martin och Soraya. På kvällen fick jag uppträda på Hamburger Börs – inför fullsatt salong. Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, men precis innan jag klev ut på scenen, sa jag till mig själv: ”Nu ska jag inte bli så sjukligt nervös att jag mår illa, nu ska jag försöka njuta av den här stunden”. Jag fick ett otroligt fint mottagande från publiken, det var en fantastisk upplevelse.
Vilket kändismöte har etsat sig fast i ditt minne?
– För ett antal år sedan intervjuade jag Roger Moore. Han var i Göteborg för att inviga ett hotell. Då fick jag sitta ner med honom, någon timme, och göra en intervju... Han var otroligt trevlig och han ställde också väldigt mycket frågor till mig.
Hur var Roger?
– Otroligt trevlig! Han hade bra koll på både Sverige och Östersund. Då fick han ett extra plus i kanten, (skratt).
Ja, för du bor ju i Östersund, Marcus. Vad hittar du på där?
– Ja, du… Jag dömer fotboll på fritiden, jag är fotbollsdomare. Har dömt fotboll i 20 år.
Tycker det är otroligt kul. Ibland får jag frågan om jag får mycket skäll. ”Nej, det får jag faktiskt inte”, brukar jag svara. Sedan är det härligt med närheten till fjällen. Det är bara en timme till Åre och Bydalen och Vemdalen. Där brukar jag vara.
Hur såg familjebilden ut när du var en liten knodd?
– Jag växte upp med mamma och mina två småsystrar. Min pappa bodde också i Östersund. Honom träffade jag kontinuerligt, men jag levde me
