Den ideella föreningen KITAA hjälper föräldralösa barn i Tanzania. De ger barnen utbildning och möjliggör en ljus framtid för dem.
Av Susanne Stamming Foto: Susanne Stamming, privat
Berättelser som berör
Elefanter med stora ögon och färgglada fåglar är några av motiv barnen på KITAAs barnhem Esters Hope i Tanzania målar och berättar om. Bilderna är fyllda av glädje och illustrerar berättelserna de själva hittat på.
Alla har haft en jobbig start i livet, men fick tak över huvudet, mat och utbildning tack vare svenska Kerstin Moberg, 78, och den ideella förening hon var med och startade 2006. Idag kallas Kerstin mamma när hon besöker barnen i Tanzania. Bilderna i boken är från då de var yngre.
– Det har gett så mycket att få chansen att påverka deras liv, säger hon.
Kerstin åker till Tanzania varje år. Där har hon sina extrabarn, de hon genom åren hjälpt och de hon än idag hjälper med skolgång:
– Det är lika roligt varje gång att återse dem och få höra om vad som hänt sedan sist. De växer så fort.
Hon har varit sjuksköterska inom intensivvården, men det förändrade mycket då hon anmälde sig till en kurs i hälso- och sjukvård i utvecklingsland. Hon var nyfiken på Afrika:
– Första gången jag var i Tanzania var väl för 30 år sedan och mycket har hänt sedan dess.
Att det blev Tanzania berodde på att det ingick en resa dit i hennes utbildning. Hon och sju andra sköterskor reste ner ihop. Väl där fastnade hon direkt för landet och de härliga människorna. Att återvända blev en självklarhet.
Framför allt fick hon snart en god vän, Ester Kadeghe som var aktiv i pingströrelsen och gärna hjälpte andra. Hon var änka till Justu Kadeghe, Kerstins första kontakt i Tanzania:
– Jag bodde hemma hos Justu och Ester under min första resa. Vi blev vänner, men tyvärr avled Justu i ett astma-anfall.
– När Ester sedan frågade om vi inte kunde starta något tillsammans för att hjälpa föräldralösa barn ville jag naturligtvis vara med. Så kom allt igång, berättar Kerstin.
Hon och Ester tog först in fyra småbarn i åldrarna 9 månader till 5 år. De använde ett hus Ester hyrt av en släkting. Då det fanns stort hjälpbehov i området kom snart fler barn, många med föräldrar som dött i aids. Utan Ester och Kerstin skulle d
