Doris bestämde sig tidigt för att bli rik. Hon började sin karriär som tjuv, stal värdefulla smycken hon sålde vidare och är än idag en gigant i branschen.
Av Marita Wass & Ola Brising Foto: TT
Händerna är välmanikyrerade, hon bär en dyr klänning och på fötterna sitter ett par eleganta skor. Hennes grå hår är rakpermanentat och klippt i en prydlig page. Doris Payne, i juvelkretsar känd som Diamant-Doris, utstrålar stil och rikedom och väcker snabbt folks förtroende.
Utan minsta tvekan låter personalen i den ena exklusiva juvelerarbutiken efter den andra denna charmerande kund prova hur diamantringen sitter på fingret och se hur rubinarmbandet vilar på hennes smala armled.
Efter en lång stund i butiken konstaterar Doris att allt provande gjort henne hungrig. Över en lätt lunch ska hon fundera på vilket av smyckena hon ska köpa.
Först några minuter senare, när expediten plockat i ordning efter kunden, står det klart att den vältaliga amerikanskan plockat med sig minst en av dyrgriparna hon fått titta på.
Men Doris är inte alls den hon ger intryck av att vara. Hon växte upp långt ifrån lyx. Som det yngsta av makarna Paynes sex barn var hon inte alltid säker på att kunna äta sig mätt. Familjen bodde i den lilla gruvstaden Slab Fork i West Virginia och var fattig. Fadern arbetade i gruvan, drack och slog sin hustru och barnen.
Missbruket och fattigdomen satte spår. Doris, som föddes den 10 oktober 1930, bestämde sig tidigt för att aldrig bli beroende av en man. I stället drömde hon om att bli rik och få besöka kulturella världsmetropoler som Paris och London, platser där det fanns välutbildade, belevade och artiga människor det gick att föra intressanta samtal med.
Morgonen efter en våldsam kväll hemma hos familjen Payne tog den då tonåriga Doris bussen till Pittsburg. Hon var desperat. Våldsamheterna i hemmet hade blivit allt värre och hon befarade att hennes pappa skulle slå ihjäl hennes mamma. Något måste göras, och det illa kvickt.
Rädslan fick henne att uppbåda allt sitt mod. Hon gick in i en juvelbutik och bad att få titta på en fin ring. Efter viss tvekan lät expediten den illa klädda flickan titta på smyckena. När en annan kund kom in ägnade han sin uppmärksamhet åt denna.
Doris tog vara på tillfället och lämnade butiken med en av ringarna i fickan. Sedan
