Familjen gullberg gjorde allt för att rädda sina älskade hästar när stallet brann ner:”jag släckte lågorna med min egen kropp”

4 min läsning

Familjen Gullberg gjorde allt för att rädda sina älskade hästar när stallet brann ner:”Jag släckte lågorna med min egen kropp”

I stallet stod tio hästar, men bara hälften överlevde. Familjen bearbetar ännu händelsen, men försöker samtidigt blicka framåt.

Text & foto: Susanne Stamming

Berättelser som berörFörlorade allt i fruktansvärd stallbrand!

Familjen Gullberg med hästen Done, som drabbades av svåra bränn- och rökskador i branden.

Den 9 februari 2020. Hästarna stod i stallet och mumsade hö, både familjens egna och några inackorderade. Två av dessa var barnens söta ponnys, som kunde gå ut och in som de ville till en liten hage vid ena kortsidan. Det hade varit en blåsig eftermiddag och närmade sig storm. Därför hade hästarna tagits in tidigare än vanligt.

Ulrica och Urban Gullberg hade drivit hästgården Gallant Creek utanför Borås i flera år. 2019 hade varit ett bra år med bra hästar, många träningar och framgång i EM för Urban. Tvillingarna Alicia och Olivia var sex år gamla och hade börjat rida lite på sina små ponnys Cleo och Mio.

– Vi hade mängder av planer och även 2020 såg ut att bli ett kanonår, berättar Urban, som tävlat framgångsrikt i westernridning under många år.

2020 blev speciellt för de flesta, men för familjen Gullberg innebar det inte bara pandemi och nedstängningar. Plötsligt hörde de hur hästarna liksom ropade på dem, såg grå rök från bortre ändan av stallet, sprang ut utan att ta på ytterkläder, ringde 112 på vägen.

– Vi började med att släppa ut ponnyerna som var närmast branden. Sedan tog vi oss in i andra stalldelen och Urban fick ut två stora hästar. De ville inte lämna tryggheten. Vi fick vara bryska för att få dem att våga. Det fanns inget annat val, säger Ulrica.

– De kvarvarande hästarna fortsatte ropa på oss och jag skrek att vi kommer. Det ångrar jag i dag, för vi lyckades inte rädda alla. Näst sista gången jag gick in i stallet såg jag inget. Det var svart av rök där inne, men så skymtade jag ett täcke. Det var Done, en av de yngre hästarna. Han var nedsotad och glödde längs med halsen. Då beslöt jag mig för att inte lämna honom, fortsätter hon.

Ulrika lyckades mot alla odds få med Done. Väl ute flammade elden upp i hans man:

– Jag släckte lågorna med min egen kropp, släppte lös honom och gick tillbaka in i stallet.

I mörkret snubblade hon över vad hon nu vet var en hästkropp, tappade telefonen och visste knappt vad som var ut eller in längre.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar