1971 lät Alta Apanteco en okänd kvinna sitta barnvakt åt dottern Melissa. Men barnvakten hade andra planer och Melissa försvann.
Av Pernilla Björnör Hydén Foto: FOX News, TT, CBS, privat, Facebook
Melissa kidnappades som 1,5-åring
Det började med en liten annons i lokaltidningen. Den ensamstående mamman Alta Apanteco sökte en barnflicka åt sin 21 månader lilla dotter Melissa.
Nu delade hon lägenhet med en kvinna, Carol, som Alta kände från barnhemmet där de båda växte upp. Carol hade en son och de båda mammorna hjälpte varandra när de kunde för att underlätta livet som ensamstående. Båda behövde arbeta för att ha råd att bo kvar.
Alta var ung och hon var desperat. Så när en kvinna som kallade sig Ruth Johnson svarade att hon gärna tog hand om lilla Melissa blev hon tacksam.
Den här morgonen, den 23 augusti 1971, hade Alta tvingats gå hemifrån innan den nya barnvakten kom. Men Carol skulle lämna över Melissa, och barnvakten ta hand om henne hemma hos sig och komma tillbaka med henne när Alta var klar för dagen. Och barnvakten kom tidigt en morgon, välklädd och iförd långa vita handskar.
Melissa, klädd i en rosa klänning och vita sandaler, räcktes över och de försvann. Men dottern kom inte tillbaka. Barnflickan kom aldrig tillbaka med henne.
Man kan bara tänka sig Altas skräck när tiden gick. Inget svar på det nummer hon fått, inte en skymt av kvinnan som var så van vid barn och hade verkat så pålitlig. Paniken måste varit total.
Polisen fann inga spår efter någon barnflicka. Man efterlyste Ruth Johnson, i sitt eget och andras distrikt. Delade ut bilder på lilla Melissa och intervjuade massor av människor. All media skrev och sände om det förfärliga som hänt. Men inte ett spår.
”Öppet brev till till en kidnappare” stod det på förstasidan i den lokala morgontidningen Fort Worth Star Telegram den 8 september 1971, två veckor efter kidnappningen. ”Jag ber dig att ringa mig. Du måste förstå att jag är utom mig av oro över min dotter. Hör i alla fall av dig så jag vet att hon lever och mår bra!”
Det är inte svårt att föreställa sig Altas djupa förtvivlan och sorg. Den kaos som måste ha utspelat sig de där första kritiska veckorna, och hoppet som måste ha minskat för varje dag och vecka som gick.
Mest av allt plågade Alta sig själv: Hur hade hon kunnat vara så godtrogen och bara lita på en annan person så blint? Utan att ha träffat henne ens? Men hon hade litat på vad hon sa: Att hon redan hade andra barn hemma som hon passade och att hon
