Jessicas 10-årige son ställde ett ultimatum:”jag fick välja mellan mina barn och drogerna”

4 min läsning

Jessica var fast i ett amfetaminmissbruk som höll på att kosta henne livet. Ett par vanliga löparskor blev den oväntade räddningen.

Av Per-Ola Ohlsson Foto: Christel Lind

Ämnesvisning
Ämnesvisning

Berättelser som berör

Jessica springer på Stafsinge strand utanför Falkenberg där allt började.

År 2000 skilde sig Jessica Petersson, 52, från sin tidigare man som var pappa till hennes tre söner, då 3, 8 och 10 år gamla.

– Efter skilsmässan gick jag in i ett nytt förhållande. Det jag inte visste var att min nye pojkvän höll på med droger, berättar hon.

Det starkaste Jessica testat under tonårstiden var alkohol och det dröjde flera månader innan hon förstod:

– Det var varannan helg-missbruk och jag drogs själv in i det. Han tog amfetamin helgerna hans barn inte var på besök och mina söner var hos sin pappa.

Hon var kär, ville inte göra slut. Dessutom gillade hon kickarna narkotikan gav.

– I början försökte vi bara ta amfetamin när vi var själva. Bara min yngsta son Johannes bodde med oss. Mina två äldsta valde vid skilsmässan att bo hos sin pappa. Johannes var hos honom varannan helg.

Missbruket stegrades. De började ta amfetamin även då barnen var hemma. Till slut handlade det inte om kicksökande utan om att droga för att orka upp på morgonen.

– Jag trodde vi lyckades dölja missbruket för mina söner och hans barn, men de visste nog. I alla fall kände de säkert på sig att något inte stämde.

Hon arbetade inom hemtjänsten i Falkenberg. En morgon misstänkte kollegorna att hon var drogpåverkad när hon körde bil mellan vårdtagarna.

– De tyckte jag verkade ovanligt trött och betedde mig konstigt. Jag var tvungen att lämna ett urinprov som visade att jag hade amfetamin i kroppen.

Jessica fick veta att hon antingen skulle delta i en behandling eller få sparken:

– Det var ett himla liv. Facket blev inblandat.Trots att jag accepterade att gå en behandling fick jag kicken, blev tvingad att säga upp mig.

Uppsägningen var en första varningsklocka, men Jessica lyssnade inte. Utan fast jobb fanns inget som hindrade från att droga på vardagar.

– Jag var tidningsutbärare under ett par år, men missbruket accelererade. Det hände mycket de åren. Jag fick epilepsi på grund av amfetaminet. Den har jag kvar trots att jag varit drogfri länge.

Hon insåg att förhållandet var destruktivt, men flydde verkligheten med narkotika.

– Jag tog inte amfetamin varje dag, som mest fyra gånger i veckan.

Till slut fick Jessica ett ultimatum, en sista chans att förändra sitt liv:

– Julen 2007 sa Johannes, som skulle fira jul med sin pappa och sina


Denna artikel är publicerad i...
Ämnesvisning

Liknande artiklar

Liknande artiklar