”förlorade mig i hans gröna ögon!”

Alexandra Rapaport har varit med om mycket i sitt liv som skådespelare, men ibland händer det där speciella – när en roll verkligen kryper under huden. Så var det med Petra i ”Det är något som inte st

Det blåser kyliga vindar i fiskeläget i Enånger. Havets vågor slår upp mot stenarna och på marken ligger det mycket barr. Birgitta drar upp jackan och huttrar till. – Det är riktigt kyligt i dag, säge

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Jag är ett storstadsbarn som växte upp bland betong, asfalt och höghus. Mina föräldrar jobbade väldigt mycket för att vi skulle ha råd med vår trerumslägenhet, vi var fem barn som skulle bli mätta och

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar