Thomas Hamilton vaknar, dricker té och dödar en stad. Skotten i Dunblane 1996 ekar fortfarande.
Av Stefan Johansson Foto: Youtube, Wikipedia
Dådet var Storbritanniens värsta masskjutning!
Det är mer än 28 år sedan massakern på Dunblane Primary School, några mil norr om Glasgow, men minnena har inte blivit ärr. Sårskorporna i Dunblanes själ är fortfarande tunna.
Dunblane är den lilla skotska staden som för alltid lever med döden när den är vansinnig, hatisk, sjuk och så besinningslös. Ingen, inte i Dunblane eller för den delen hela Storbritannien, kan förstå eller förlåta.
DET ÄR DEN 13 mars 1996 och Thomas Hamilton, 42, vaknar till dagen han skjuter hål i världen. Klockan är strax efter åtta och medan han dricker te tänker han på att alla snart ska få veta hur orättvist behandlad han är.
Hamilton tittar från köksfönstret här på Kent Road i Stirling, ser solen gå upp och hånskrattar mot himlen.
Thomas Hamilton har alltid hamnat fel i tillvaron, han som bara ville vara en annorlunda scoutledare, men fick sparken då hans ”vargungar”, de yngsta pojkarna, berättade att han ville sova tätt intill dem på ett läger. ”Pedofil”, säger någon, men hans döms aldrig.
HAN HAMNAR BARA fel. Med jobb, med sitt stora intresse för vapen, med kvinnor i hans ålder, med unga pojkar i olika sammanhang.
Livet blir inte hans. Då ska världen straffas.
Han skrapar rutorna på bilen och kör den dryga milen till Dunblane, staden med bara lite över 9 000 invånare.
Där har förstaklassarna i Dunblane Primary School gympa med läraren Gwen Mayor. Det låter som i alla andra gympasalar med ungar som är fem och sex, för så små är förstaklassarna i skotska skolsystemet: skriken, som är illt
