Johanna ”dotter” och dino träffades i musikstudion:”våra blickar möttes – då hände något!”

Hur står det till världens bästa Johanna?

– Det är bra! Förutom att jag är lite hes så mår jag väldigt bra.

Vad fick dig att vakna i morse?

– Min dotter. Sedan hon föddes i oktober 2022 har jag inte sovit en enda natt utan henne. Jag har för mycket separationsångest. Dessutom är min egen säng helt värdelös, den har gjort att jag fått sjuka smärtor i höften. Jag håller på att vänta på en ny säng. Tills den kommer sover jag i Lilous rum. Vi har byggt en säng till henne – en barnsäng som är 120 centimeter bred – så jag sover där…

Vad är det fina i kråksången med att vara artist?

– Man får göra det man älskar: stå på scenen. Jag är låtskrivare också – så jag skriver min egen musik. Min kille är musiker och producent. Vi skriver min musik tillsammans, det har vi alltid gjort. Det här är det bästa jobbet jag kan tänka mig att ha. Förr om åren jobbade jag på restaurang. Det tog musten ur mig. Jag klarar inte av enformiga arbeten där jag inte får vara kreativ. Nu är jag min egen boss. Det har varit en dröm hela livet!

Hur ser medaljens baksida ut?

– Under många år harvade jag nästan ihjäl mig utan att veta om jag någonsin skulle komma till en punkt där jag kunde leva på musiken. Jag hade ”vanliga” jobb och slet med musiken på fritiden. ”Kommer det någonsin en belöning?”, tänkte jag ofta. Jag skulle aldrig rekommendera någon att bli artist eller låtskrivare, för man vet liksom aldrig om det kommer något resultat av det. Det bästa är nog att ha musiken på en hobbynivå – om man känner att det ger tillräckligt mycket tillfredställelse. För egen del kände jag däremot inte så.

Jag hade inget val. Redan som femåring visste jag att jag skulle bli sångerska. ”Om jag inte lyckas med det här så dör jag hellre”. Så kände jag. Det var en fruktansvärd känsla.

Hur gick det till när din kille – musikern och låtskrivaren Dino Medanhodzic – kom in i ditt liv?

– Jag var på besök i Arvika, min hemstad. Hade flyttat därifrån två år tidigare, till Stockholm, för att plugga musik, men hade planer på att flytta till Oslo istället och börja jobba på restaurang igen. Det här var i slutet av 2010. En gemensam vän till Dino och mig ringde och sa: ”Det fin