”jag ska släppain kärleken!”

3 min läsning

Bingolottos Daniel Norberg är den eviga singeln – men:

Varannan vecka leder han ”Bingolotto” med säker hand.

Hur står det till världens bästa Daniel?

– Det är bra. Senaste tiden har jag jobbat lite mindre, så nu mår jag lite bättre. Jag känner mig mer närvarande.

Hur var det tidigare?

– Jag har varit rätt trött, jag har haft gasen i botten i femton år. Jag ska inte säga att jag är utbränd, för det tror jag inte att jag är, men jag orkar inte gasa mer. Jag vill vara nöjd med den jag är och det jag har.

Har du dragit i handbromsen?

– Ja, det kan man säga. I början på året började jag meditera. Jag kände att jag behövde en förändring.

En som också dragit ner på sitt arbetstempo är Lotta Engberg. Sedan i höstas delar ni på ”Bingolotto” genom attstyra skutan varannan vecka. Är ”Bingolotto” ett slavgöra?

– Nej, verkligen inte, men det är mycket att tänka på. Många nummer, positioner, kameror och inringningar. Det är hundra procent glädje, men jag är fortfarande ganska ny. Jag försöker göra det lättsamt, jag försöker vara mig själv och bara ha det roligt.

Hur väl känner Lotta och du varandra?

– Nu känner vi varandra bra, tycker jag. Vi ses inte så ofta, men hon är verkligen kanon. Go, enkel och lagom galen!

Vad är det första du gör när du kommer hem från en TV-sändning?

– Äter.

Hur såg familjebilden ut när du var liten?

– Det var mamma och pappa och storebror och jag. Vi hade katt, kanin och hönor. Min uppväxt var rätt speciell. Pappa byggde små stugor på tomten åt mormor och morfar, farmor och farfar – och mormors broder. Hela min uppväxt präglades av ”gamlingar”. Det var fullt med pensionärer överallt.

Hur var det att ha det så?

– Jag tyckte att det var mysigt. Det fanns alltid någon som bjöd på fika eller show. För oss barn var det kanon.

Hur var du som liten grabb?

– Jag gillade det gamla. Jag hade långt hår, utsvängda jeans och ett peacemärke runt halsen. På vissa sätt var det som att jag var född i fel generation.

Fick du lida pin för det?

– Nej, jag har alltid varit väldigt trygg. I högstadiet blev jag ibland kallad för ”luffaren”, men det var ingenting som bekom mig. Jag tyckte snarare att det var coolt att vara annorlunda.

Var du klassens plugghäst?

– Ja, det skulle jag säga. Jag hade högsta betyg i allt – förutom fyra ämnen om jag inte minns fel. Mat

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar