Av Ola Lagerström Foto: Privat
Robinson-Robban har tagit ett sista farväl av sin älskade mor:
Vanligtvis är Robert Andersson, 49, på gott humör, men de senaste veckorna har hans tillvaro varit allt annat än munter. 26 januari drog hans mamma Eva vidare till de sälla jaktmarkerna. Eva blev 72 år och levde på övertid, berättar Robert för Hänt.
– Min mor har levt halva sin livstid med psykisk sjukdom. När jag var tolv år blev hon tvångsintagen på psyket. Där konstaterade man att hon led av gränspsykos. En paranoia blandat med schizofreni.
Hur präglade detta dig, Robert?
– Det präglade mig väldigt mycket, i synnerhet då jag var mellan tio och tolv år. Den tiden, innan hon fick sin diagnos, förstod man inte riktigt vad som var felet. Jag skämdes mycket för min konstiga morsa. Hon kunde få plötsliga utbrott och skämma ut mig. Hon blev manisk. En sak som hon gjorde var att hon började samla på alla reklamutskick som kom i brevlådan. Hon la allihop på vardagsrumsbordet. Till slut var bordet täckt av ett berg med papper! Jag blev tvungen att städa upp detta kaos. Efter det fick jag mogna och växa upp väldigt fort. Jag fick ta hand om mig själv ganska tidigt i livet. Under barndomen var jag ganska ensam i familjen. Jag har inte haft någon att prata med, jag har fått prata med mig själv…
Det har ändå gått bra för dig, Robert. Eller hur?
– Ja, det tycker jag! Min tävlingsinstinkt i kroppen, och vilja att prestera något, har räddat mig. Jag var ganska dålig i skolan i vevan då mamma blev sjuk. Fick aldrig hjälp med läxläsning hemmavid. Jag bestämde mig ändå för att jag skulle ta skolan på största allvar, vilket jag gjorde, och gick ut skolan med näst bästa betyg i klassen.
Hur blev din mammas tillvaro efter hennes insjuknande?
– Hon fick psykofarmaka, kom tillbaka till livet och kunde fortsät
