Thomas och Helen Bodström var i andra relationer när de möttes!
Av Ola Lagerström Foto: TT
Hur står det till världens bästa Thomas?
– Det är bra! Just idag är jag i Köpenhamn med min fru. Vi gillar att resa tillsammans, Helen och jag. Just nu vandrar vi runt i Köpenhamn…
Hur gick det till när Helen – som är lärare på universitet – kom in i ditt liv?
– Vi träffades på en fest för nästan på dagen 35 år sedan. Helens kille hade blivit sjuk och kunde inte följa med. Det var min lycka.
Så Helen var upptagen?
– Ja, jag också. Jag hade en relation med en kvinna på Island. I början var det rätt komplicerat, med snart föll bitarna på plats.
Vad uppskattar du mest med ert äktenskap?
– Att vi har det så väldigt roligt tillsammans. Hon är min allra bästa vän. Vi gör väldigt mycket ihop. Vi går på bio, vi går på krogen, vi reser väldigt mycket.
Drar Helen djupa suckar vid frukostbordet när din advokathjärna vaknar till liv och du börjar snacka mord, rättegångar och förundersök-ningar?
– (Skratt). Nej, tvärtom! Hon är väldigt intresserad av sådant.
Vad är vanligaste orsaken till att folk begår mord?
– Det är faktiskt nästan uteslutande pengar eller kärlek.
Hur var Vanja – din mamma?
– Hon var en tigermamma. Försvarade mig i allt. Tyckte jag var bäst i allt. Samtidigt var nog noga med att inget skulle stiga mig åt huvudet. När jag kom in i allsvenskan sa hon: ”Det är många som spelat där”. När jag blev minister sa hon: ”Din pappa har också varit minister”. Hon var en härlig människa, min mamma. Tyvärr fick hon alzheimer. Det är det boken handlar om.
Vilka var de första tecknen på att allt inte stod rätt till?
– Hon blev väldigt arg. Det hade hon inte blivit tidigare. Då kunde hon vara sur. Plötsligt blev hon arg. Vi förstod ingenting. Hon blev även konspiratorisk.
Farsgubben var ingen mindre än Lennart Bodström – diplomaten, ambassadören och utrikesministern i Palmesregering. Vem var privatpersonen Lennart?
– En oerhört ömsint och kärleksfull person. Otroligt snäll. Kanske den snällaste personen jag träffat i hela mitt liv. Jag kände aldrig igen honom när jag såg honom i politiken. Som politiker var han rätt tråkig. I det civila däremot var han väldigt rolig!
Vilket är ditt finaste far-ochson-minne?
– Vi hade ett
