”bröllop är detvärsta jag vet!”

Farmen-Ronja är förlovad sedan 2020 – men...

Hur mås det Farmen-Ronja?

– Det är bra, jag har börjat landa i mig själv. För en tid sedan hade jag en liten krasch där det blev för mycket, men nu har jag börjat komma tillbaka till den jag var innan. Jobbet flyter på. Min butik – som heter ”Kahls the & kaffehandel” – går väldigt bra. Jag har fantastiska vänner. Jag är på en jättebra plats i livet!

Varför fattade du pennan och sökte till ”Farmen”?

– För att ”Farmen” är det bästa programmet – någonsin. Jag har inte kollat sedan urminnes tider, men jag har åtminstone kollat de senaste åren.

Vad var svårast med att förflyttas 200 år bakåt i tiden – till 1800-talet?

– Människorna var värst! Jag försökte hålla mig till dem jag tyckte om. Resten tog jag avstånd från. Det var väldigt mycket bråk, men jag lyckades hålla bra kontakt med mitt lilla lag.

Hur mådde du när du inspelningen var över?

– Bra. Dock var det så att min mormor gick bort en vecka efter att jag kom hem. Då blev det jobbigt, då gick jag sönder lite grann. Jag förlorade en del av mig själv. Hur klyschigt det än låter så var det så. Lone, som hon hette, var världens snällaste mormor. Hon var en riktig skämma-bort-mormor. Hennes hem var alltid öppet och hon lagade helt fantastisk mat. Hon körde in mig till sjukhuset med bruten tumme när mamma inte trodde att den var bruten… Hon var fantastisk!

Vad var det första du gjorde när du kom hem från TV-inspelningen?

– Jag gjorde nog ingenting. Jag gick tillbaka till jobbet väldigt fort.

Vilken Farmen-deltagare har du finast kontakt med – så här i efterhand?

– Cornelia Gyllborg. Det är jävligt mycket girlpower i henne. Hon är stark som fan, hon är spontan och låter ingen trycka ner henne. Det är häftigt att ha henne i ens liv. Hon är väldigt mån om att man ska må bra.

Vad är senaste nytt på kärleksfronten?

– Det finns nog inget nytt. Jag lever stabilt med min sambo Tobias sedan flera år tillbaka.

Hur gick det till när ni möttes?

– Jag har en butik som ligger i en galleria i centrala Norrköping. En dag, när jag stod vid espressomaskinen, såg jag en kille som pratade med en ordningsvakt som jag känner. Efteråt gick jag fram till vakten och frågade vem han pratade med. ”Det är min framtida man”, sa jag. Jag ville veta vad han hette. Sedan bör