Av Ola Lagerström Foto: TV4, Instagramv redaktör Ola Lagerström e-post olareporter@yahoo.se
Desirée Nilsson, Farmen
Hur står det till världens bästa Desirée?
– Jo, då. Det är fint! Jag har bestämt mig för att 2024 ska bli ett bra år.
”Farmen” är tillbaka och du är en av deltagarna. Vad var det första du slogs av när du kom fram till inspelningsplatsen?
– Att det var så idylliskt. Däremot var jag nervös. När jag såg alla deltagare tänkte jag: ”Åh, herregud, det här kommer aldrig att gå!”
Var oron befogad?
– Ja, alltså… När man sätter 16 starka personligheter i ett hus så är det som upplagt för kontroverser. Tänk dig att du åker utomlands med en kompis i en vecka. Bara då kan det bli tjafs. Nu ska man bo en hel sommar med folk som man inte känner. Det är klart att det frestar på…
Var det ”fest” eller ”pest” att leva 1800-talsliv?
– Jag tyckte att det var jättemysigt. Så jävla skönt. Anledningen till att jag tog beslutet att åka dit var att det hade hänt så mycket skit i Stockholm. Jag mådde dåligt och ville bara bort. På ”Farmen” fanns det inga mobiler och inga sociala medier. För mig vara det riktigt nice.
Var Farmen en effektiv bantningskur?
– Ja, jag tappade tio kilon. Där och då var det inget som jag reflekterade över. Man hade ingen koll. När jag kom hem däremot tittade jag mig i spegeln och tänkte: ”Herregud, hur fan ser jag ut?”
På den gamla goda tiden var du en av landets stora blog-gerskor. Kunde du försörja dig på bloggandet?
– Oh, ja! Jag tjänade jättemycket: 150 000 i månaden.
Varför sadlade du om till mäklare?
– Jag var så himla trött på den här branschen. Dessutom kände jag att jag hade förlorat syftet med min blogg. På slutet gjorde jag bara saker som jag visste att följarna tyckte om. 2017 sa jag upp alla avtal, satte mig i skolbänken och gick från 150 000 i månaden till nästan ingenting. Det gjorde mig tio gånger lyckligare! Pengar är viktigt, men inte på bekostnad av vad som helst.
Vilken händelse i ditt liv har präglat dig?
– Det finns många, men jag skulle nog säga mina destruktiva förhållanden. Det har varit både psykisk och fysisk misshandel. Det är klart att det satt spår. Jag fick posttraumatiskt stressyndrom och gick i terapi jättelänge. Efter det jag varit med om har jag haft sjukt svårt
