Av Ola Lagerström
Hon var hemlös och bedövade sig med starksprit. Camilla Henemark – kungens utpekade älskarinna – har levt ett dramatiskt liv, men nu blickar hon framåt.
Hur mås det, Camilla?
– Det är fint, men just idag har jag kraschat lite på koffein. Jag är inte van att vara uppe så tidigt på morgonen som jag var idag…
Är du lika pigg och harmonisk som du ger sken av?
– Ja, jag är på en mycket bättre plats nu än för några månader sedan. Nu är jag på väg mot en mycket bättre balans, både fysisk och psykiskt.
Var växte du upp?
– Vasastan som gränsar till Östermalm. Sibirien kallades området. Sedan Hässelby Strand. Vi hade det knapert hemma. Vi hade inte ens varmvatten, vi fick värma vatten på spisen. Vi fick gå till det allmänna badet för att tvaga oss.
Visst inledde du din karriär som fotomodell?
– Ja, det kan man väl säga. Fast första gången jag stod på en prispall var på Stadion när jag idrottade. Jag hoppade höjdhopp och glömmer aldrig den första känslan av att stå framför en publik. Jag älskade det!
Redan i unga år blev du popstjärna i Army of Lovers. Vilka länder turnerade ni i?
– Vi var mest i Europa och de forna Öststaterna. Alltifrån Azerbajdzjan till you name it. Enstaka spelningar hade vi på privata fester och ambassader runtom i världen. Dubai och liknande…
För femton år sedan hamnade du i en svår depression. Hela din tillvaro förändrades…
– Ja, och jag tappade fullständigt fotfästet. Som kvinna och 45-plussare är det ingen barnlek att drabbas av psykisk ohälsa. Jag hade spenderat alla mina pengar och hamnade på gatan. Rännstenen är en värld i sig. Som hemlös svälter man inte ihjäl om man bor i Sverige. Det finns värre ställen att vara hemlös på, men det är klart att det kostade på… Det kunde ha gått mycket sämre.
Knarkade och söp du som hemlös?
– Knarkat har jag aldrig gjort. Knark har alltid varit helt ointressant för mig, men under en kort period sökte jag döden och ingenting annat. Då drack jag hejdlöst. Jag drack tills jag blev sjuk och inte orkade dricka mer. Jag varvade äppeljuice med ren sprit. Jag var alltför rädd för att avsluta mitt liv på ett dramatiskt vis, så jag tänkte att ”jag går in i den här tills dimman tills det är över”. Det var mörkt. Väldigt mörkt. Det är ett under att jag överlevde.
Vad fick dig på fötter igen?
– Bokstavligt talat Let´s dance. När jag kom dit var jag så fysiskt svag att jag nästan inte kunde resa m
