Cecilia Fredriksson har mer drivkraft än de flesta – och det har hon verkligen behövt. I ett antal år drev hon hotell, konferens, bageri och träningsverksamhet. Flera steloperationer och två allvarliga diagnoser senare satte kroppen stopp. Stilla yoga har lärt henne att vänta in sig själv.
TEXT & FOTO ANNA REHNBERG
Cecilia Fredriksson står barfota och stabilt på yogamattan. Hennes rörelser följer andetagen när hon böjer överkroppen mot golvet och stretchar mjukt, för att sedan sakta resa sig och sträcka armarna mot taket. Ture, en lockig cockerpoo, ligger intill och följer noga mattes rörelser.
— Idag når jag inte ner till golvet, men det gör ingenting. Yogan handlar inte om att prestera, det handlar om att känna in och landa i sig själv, säger Cecilia.
Den insikten hade hon inte när hon först provade yoga.
— Jag tyckte yoga var riktig skit. Jag var van att prestera fysiskt och köra slut på orken. Yogan gjorde mig bara rastlös.
Idag vet hon att den responsen är vanlig om man har mycket stress i kroppen. Och stress var hennes vardag. Vid den här tiden, 2011, drev Cecilia en stor träningsanläggning, ett bageri och ett hotell med konferensverksamhet. Hon hade ett 30-tal anställda och sin make till hjälp.
— Men jag var spindeln i nätet och den som hade koll på allt som hör till att driva företag.
Verksamheterna var belägna i det gamla postiljonshuset i Götene, på 2 500 kvadratmeter som byggts om och renoverats utifrån Cecilias önskemål. Allt detta ansvar hade kunnat knäcka vem som helst.
Cecilia hade under den här tiden dessutom allvarliga hälsoproblem att tampas med. Men vi tar det från början — för som hon själv kommit fram till, helheten är viktig för att förstå en människa.
Cecilia föddes 1977 och växte upp på landet med mamma, pappa och två äldre syskon. Hon var en glad liten tjej, sprudlande av energi och alltid i farten, lekte med kompisar, red och spelade fotboll. Hon minns första skoldagen:
— Jag frågade fröken, ”Ska vi inte göra nånting?” Vi satt ju bara still i bänkarna.
Trots springet i benen hade Cecilia lätt för sig i skolan. Så småningom läste hon till pedagog på universitet i Karlstad. På helgerna åkte hon till maken Andreas i Götene.
— Det var dött i Götene, det fanns inget att göra. Så jag föreslog att vi skulle starta spinning, som jag hade provat i Karlstad.
Hon var 21 år när de drog i gång i en källar
