Jag yogade första gången när jag var 14-15 år. Jag och min storasyster gick ett par terminer hos den legendariske yogaläraren Bert Yoga Jonsson (senare döpte han om sig till Bert Yogson). Men det skulle dröja tills jag var i mina tidiga 30 innan jag tog upp yogan igen. Jag testade lite olika yogaformer och hittade ingen som tilltalade mig, innan jag fann Ashtangayogan. Jag har varit trogen den yogaformen i snart 24 år. Jag la ner min själ i yogan och gick kurser, utbildningar och flera olika yogalärarutbildningar för att förkovra mig. Jag blev yogalärare.
Jag drev en yogastudio i nio år. Jag gav ut yoga-dvd:er och yogaböcker. Jag reste till Indien för att yoga för Ashtangayogans grundare och resorna till Indien har blivit många. Numera har jag min kvinnliga indiska yogalärare Sharmila Desai i Morjim i norra Goa. Till henne åker jag för att fördjupa min egen praktik och för att få känslan av att vara nära yogans födelseplats.
När jag började med yoga brukade jag säga lite skämtsamt att det var min bästa pensionsförsäkring, idag skulle jag nog säga att det är min bästa livförsäkring.
”Yoga för livet” hette en av mina yogaböcker och inte trodde väl jag att det var precis vad jag skulle komma att göra, alltså yoga för livet. För när jag drabbades av inflammatorisk och hormonell bröstcancer och fick gå igenom alla tuffa cancerbehandlingar yogade jag mig igenom dem alla. I ur och skur yogade jag. Det fanns dagar när cellgifterna gav mig sådan smärta att allt jag kunde göra var andas långa djupa andetag och göra knipövningar.
Idag vet jag att djupa andetag och påkopplandet av bäckenbottenmuskulaturen är toppen för lymfsystemet. Det är liksom som en pump, eftersom lymfsystemet inte har en naturlig pump. Som blodomloppet som har hjärtat som pump. Så tacksam över min yogadisciplin och att jag kunde ta hjälp av yogans alla redskap när det var tufft. För yoga är verkligen som en verktygslåda med redskap som du kan använda dig av under hela ditt liv.
Jag kom hem med två proppfulla papperskassar med olika mediciner som jag skulle ta i samband med cellgiftsbehandlingen. Det var kortison. Det var medicin för illamåendet och den dåliga magen, som i sin tur gjorde en hård i magen. Så fick man ta en tablett för att motverka det.
Jag ville slippa ta så mycket mediciner, och faktum är att jag kunde sk
