STYRKOR, SVAGHETER OCH KLURIGHETER. HÄR ÄR PANELENS BETYG PÅ BANAN.
DESIGN/STRATEGI: 9/10
▶ Vid första anblicken kan Öster by Stenson få dig att greppa klubban lite hårdare i ren ängslan. Många partier framstår som riktigt tuffa – både från tee och in mot green. Men främst är det Christian Lundin och Henrik Stenson som rotar runt i våra huvuden. Många fairway- och greenytor krymps visuellt med hjälp av svackor, sänkor och kullar. Överlag kan du komma undan med en hel del från tee, då de flesta fairways är ganska generösa. Men det kostar att inte läsa hålet rätt eller hamna på fel sida.
LENNARTH ”Strategin är en av banans största styrkor. Det fanns många olika valmöjligheter. Att gå för det eller lägga upp sig på en bra vinkel på par 5 eller i form av bredare eller smalare delar av fairway. Det här är inte en bana som du bara slår på. Detta gör att den kommer att hålla i längden och vara rolig att spela även efter många varv.”
ÅSGÅRD ”En bra ingrediens som gör att banan blir spelbar för många spelarkategorier är att det inte finns någon forcerad carry som måste klaras av på något hål. Det finns absolut hinder som kan utmanas och flyger du över vatten eller bunkrar belönas du, men om exempelvis korthål som 4 eller 15 hade designats med en tvingad carry över vatten hade det begränsat spelbarheten för medel- och höghandicapare rejält. Jag gillar hur banan blir strategiskt intressant för många olika spelare.”
FRANZÉN ”Det framgår tydligt att Stenson och Lundin lagt mycket möda på att balansera upp utmaningsgraden för olika spelare. De gånger jag verkligen ställdes inför riktigt tuffa slag var situationen självförvållad och inte framtvingad av designen. När vattnet tas i spel är det nästan övervägande ett val som kommer från spelaren.”
STRÄCKNING: 9/10
▶ Banan hälsar oss varmt välkomna med ett uppenbart generöst öppningshål. Därefter stegras svårighetsgraden successivt och vi känner oss inte helt överrumplade när hål 3, ett av banans tuffaste par 4, tar vid. Inledningen gör sitt jobb och sätter en bra rytm där både väderstrecken och hålens karaktär varieras. En svagare punkt noteras möjligen i att hål 10 och 12 kan framstå som något snarlika när de spelas i relativt nära följd. Men allting tar fart igen med hål 13 då vi börjar ledas mot den avslutning som ger ett crescendo som många utmärkta svenska
