Håller i längden

9 min läsning

DET ÄR DAGS ATT INSE HUR GENIALISK PHILS SVING ÄR

AV GUY YOCOM

UNDER Phil Mickelsons 28 år som proffs har svingexperter, statistiker och hobbypsykologer turats om att spekulera kring orsakerna bakom hans framgångar. Ingen har lyckats. En strikt diet, kampsportsträning och fantastiskt närspel är inte allt, och hans karriär är uppenbarligen mer komplex än så. Som nybliven 49-åring och 44-faldig segrare på PGA-tour (varav fem majors) spelar han stundtals minst lika bra som i sin ungdom. När han segrade i AT&T Pebble Beach Pro-Am i februari insåg alla att han inte var någon föredetting utan en kraft att räkna med. Samtidigt blev han ett av de bästa exemplen på en långlivad karriär i tourens historia. På senare tid har frågan ”Vad ska Phil hitta på härnäst?” gått från att handla om de oberäkneliga infallen utanför banan till de möjligheter han fortfarande har på touren. Hur har han kunnat hålla så länge? Och vad gjorde honom så bra från början? Kan det vara hans svingrörelse, som oftast ses som för lång, lös och ojämn, som är den underskattade grunden för ett spel med lång hållbarhet? Och har vi andra något att lära av Phils sving? Vi frågade de tre – Butch Harmon, Rick Smith och Dean Reinmuth – som tillsammans har tränat honom i 27 år. Andra respekterade instruktörer, som Sean Foley och den legendariske Bob Toski, har också bidragit med sina tankar. De var överens om mycket, både kring Phils svingrörelse och mer diffusa aspekter som hans ”blick för spelet”, som Foley uttrycker det. Mickelson fortsätter vidare mot 50-strecket fylld av energi. Vi tar inte hänsyn till varken diet eller fysisk träning, eftersom Phil ständigt ändrar dessa rutiner. Vi är bara intresserade av vad som händer när han är på banan.

SVINGEN: ”LÅNG OCH FRI STÅR LYCKAN DIG BI”

DEAN REINMUTH minns tillbaka till 1984 och sina första lektioner med Phil, som snart skulle fylla 14. – Jag hade aldrig sett sådan rörlighet i en sving tidigare. På toppen träffade skaftet ibland Phil i nacken, trots att den ledande armen var helt rak. Armbågslederna var så rörliga att han kunde böja dem bakåt, på samma sätt som vissa unga gymnaster. Det skapade så klart vissa problem med kontrollen, men jag var tveksam till att förändra något grundläggande i svingen. Han kunde verkligen slå bollen högt och långt, och han hade fantastisk tajming. Det ni ser idag såg jag för 35 år sedan, avslutar Reinmuth.

Karriärens patenterade sving var skapad – lång och lös, inte alltid perfekt, men en

Denna artikel är publicerad i...