Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola, Riomaggiore – de drömska namnen på de fem byarna i Cinque Terre utlovar charmiga miljöer och spektakulära landskap. Med över 120 kilometer vandringsleder är det dessutom ett verkligt paradis för vandraren.
Text och foto PETER HANNEBERG
GODA LIVET
Byarna klättrar bokstavligen längs väggarna. Klipporna störtdyker hundra meter ned i Liguriska havet, medan de pastellfärgade huskropparna där uppe oroligt tycks hjälpas åt för att inte trilla över kanten.
För exakt 150 år sedan, 1874, var den efterlängtade och nästan sjutton mil långa järnvägen mellan Genua och Pisa äntligen klar, varav sträckan inom Cinque Terre utgör en dryg fjärdedel, 44 kilometer. Järnvägen satte fart på utvecklingen i hela Ligurien. Mer än halva sträckan genom Cinque Terre går genom tunnlar, totalt 51 stycken, och utanför tunnlarna löper den över 23 broar.
Den dramatiskt vackra kusten har sedan 1970-talet blivit en allt starkare magnet för vandringsglada besökare. Det finns många alternativa stigar, men populärast är den kustnära leden, som håller sig inom nationalparken Cinque Terre. Den kallas Sentiero Azzurro, Blå stigen, och omfattar fyra etappsträckor mellan de fem byarna.
I söder startar leden i byn Riomaggiore. En klassisk etapp till Manarola går längs Via dell’Amore, Kärleksstigen, som har varit stängd för underhåll i över tio år, men ska öppna igen i juli. Den korta etappen bjuder på magnifik utsikt över kusthavet innan man når Manarola efter bara en kilometer.
Den följande etappen från Manarola till Corniglia på knappt tre kilometer är stängd, ingen tycks veta för hur länge. Vi följer leden upp längs bergssidan så långt det är tillåtet och får i alla fall en mycket spektakulär vy bakåt över Manarola på sin klippa. Ett alternativ är att vandra sju kilometer över inlandet via byn Volastra.
Corniglias station ligger nere vid kusten i en drygt femhundra meter lång öppning mellan bergen, innan spåren åter uppslukas av en svart tunnel. Byns husklunga bildar ett örnnäste högst uppe på berget. Väl uppe bjuder Corniglias höga läge på en suverän utsikt söderut över Liguriska havets blånande vidder. Långt där nere ser man stationen och järnvägsspåren. Byn har varken hamn eller kajplats, medan de andra byarna kan nås med båt. Namnet kommer från Cornelia, en mäktig släkt i antikens Rom som ägde mark
