Gesterby gård var ett kulturarv i förfall – tills Anna och Eero Kojonen med tålmodiga och skickliga händer putsade upp den gamla huspärlan till ett fungerande hem där historien syns i varje rum.
Text BETTINA WULFF Foto HEIKKI RAUTIO
Det bördiga landskapet visar upp sig från sin bästa sida i det skira försommarljuset. Den kurviga landsvägen mot den norra delen av Kimitoön kantas av stora gårdar med karaktärsbyggnader i vitt eller gult och gamla ladugårdar i falurött. På de vidsträckta fälten odlas spannmål och olika sorters grödor. Kimitoön, som förbinds med fastlandet med en bro, är en idyllisk skärgårdskommun på kuststräckan mellan Helsingfors och Åbo. Här har idkats handel ända sedan järnåldern, och i Dalsbruk finns ett av landets äldsta järnbruk, inrättat 1686. På orten har sedan dess bott flera brukspatroner under tiden då Finland tillhörde det svenska kungariket, men även senare. Den forna rikedomen kan skönjas än i dag, och det vita stockhuset som byggdes 1895 av baron Casper Wrede passar väl in i landskapet.
CASPER WREDE FÖDDES 1856 som det tredje barnet i en syskonskara på totalt elva barn. Föräldrarna, Vilhelm Wrede och hans hustru Hedvig, hade gift sig 1851 och några år senare tagit över Wijks gård i Kimito. Hedvig var född Armfelt och var barnbarn till Gustaf Mauritz Armfelt (1757–1814), Gustav III:s gunstling och senare rådgivare till tsar Alexander I av Ryssland.
Redan i unga år visade sig Casper vara en talangfull konstnär. Han studerade måleri i München 1879 och i Paris 1880–1881 innan han avbröt en lovande konstnärsbana för att utbilda sig till agronom. I början av 1890-talet köpte han Gesterby gård i Kimito av sin morbror, greve August Armfelt. Några år senare gifte han sig med Charlotta Ekman, ett val som familjen upplevde som en mesallians. Äktenskapet förblev barnlöst, men paret adopterade Charlottas systerdotter Hildi, vars mor hade dött i barnsäng. Den lilla familjen ägnade sig åt jordbruk och djurskötsel, och med tiden blev Casper en aktad person i nejden och kallades allmänt för ”Gesterbybaronen”. Han engagerade sig i kommunen och kunde sig småningom glädja sig åt tre barnbarn. Senare i livet återupptog han sin avbrutna konstnärsbana och dog på sitt älskade Gesterby den 12 februari 1945.
NU FÖRFLYTTAR VI oss sextio år framåt i tiden, till 2004. Anna och Eer
