Vad är egentligen en herrgård? Och vad skiljer en herrgård från ett slott? Vi tog hjälp av experten Göran Ulväng för att reda ut begreppen. Häng med och ta del av fyrahundra års herrgårdshistoria.
Av JESPER SUNDELÖF
Herrgårdens historia är en historia om en flytande identitet. Herrgårdar har kommit i alla storlekar och former, från stora stenpalats till små timrade gårdar – inte alltid större än bättre bemedlade bondgårdar. Ägandet har heller inte alltid varit kopplat till en särskild samhällsklass.
Begreppet ”herre” avsåg förvisso från början en adlig man, men under 1700-talet vidgades herrskapsbegreppet till att omfatta även icke adliga tjänstemän och brukspatroner. När bönderna 1789 fick rätt att inneha frälsejord och adelns ensamrätt att inneha ypperligt frälse (det vill säga skattefria gårdar) avskaffades 1810 fanns inte längre någon gemensam nämnare för den samhällsklass som ägde herrgårdar – eller vad som var en herrgård.
Någon allmän definition finns fortfarande inte, och det är därför svårt att säga exakt hur många herrgårdar det finns i Sverige. Det finns en hel del gårdar som kallas herrgårdar – trots att de egentligen inte är det.
Enligt Göran Ulväng, docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, finns det omkring 2 200 ”riktiga” herrgårdar i landet. På sajten svenskaherrgårdar.se har han samlat information om hela 5 299 svenska slott och herrgårdar – från Sveriges sydligaste herresäte Dybäck utanför Skurup i Skåne till det nordligaste, Kengis bruks herrgård vid Torne älv i Norrbotten.
Göran Ulväng har sammanställt sex kriterier (se föregående uppslag), varav minst fyra behöver uppfyllas för att en gård ska klassificeras som en herrgård. De sex kriterierna motsvarar de gårdar som kallades för herrgårdar under 1600-, 1700- och 1800-talen.
Det första kriteriet är att gården bör ha haft adliga eller ofrälse ståndspersoner som ägare eller brukare. En ofrälse ståndsperson var en person i hög samhällsställning som inte tillhörde något av de två högre stånden (adelsståndet och prästeståndet). Till ofrälse ståndspersoner räknades bland andra militära tjänstemän, läkare, sjökaptener, bokhållare och brukspatroner.
Gården bör även ha varit
