Prinsessan Christina, fru Magnuson, har tidigare skrivit böcker om Drottningholms slott och sin farmor, kronprinsessan Margareta. Nu är prinsessan aktuell med boken Joséphine, avlägsen i tid – men nära mig, som hon skrivit tillsammans med Carl Otto Werkelid.
FYRA FRÅGOR
Varför skrev ni boken?
– Joséphine fanns med från början när jag och Carl Otto Werkelid 2014 inledde ett samarbete med en bok om Drottningholms slott. Där, på slottet, är hon i hög grad närvarande. Tack vare Joséphine och hennes vidsträckta släkt- och kontaktnät blev Rikssalens väggar beklädda med imponerande porträtt på samtidens alla europeiska regenter – med avsikten att manifestera hennes man, Oscar I, som deras like. Det var en strategi av stor vikt för den nya svenska kungaätten. Sedan dess har Joséphine ofta funnits med i research och samtal – hon är en mycket viktig person i familjen.
Vem var drottning Joséphine egentligen? Hur vill ni beskriva henne som person?
– Sakligt sett var hon min farfars farfars mor. En ung prinsessa, bara sexton år, som 1823 hade utvalts att föra Bernadottefamiljen vidare som kungaätt – vilket hon gjorde eftertryckligt med fem barn under sex års tid. Hon hade en tysk mor och en fransk far, hennes farmor och namne hade varit Frankrikes kejsarinna. Joséphine hade sina rötter djupt i det revolutionära Europa. Hennes intelligens och språkkunskaper, och förmågan att se det dåtida, erbarmligt fattiga Sverige långt utanför slottsmurarna, blev av stor betydelse för både familjen och det samhälle hon omedelbart tog sig an.
Hur bör hon bli ihågkommen?
– Hon var en människa som såg och sökte helhet, såg andra, såg vad hon kunde göra för att bistå och utveckla. Vi är alltså i mitten av 1800-talet – hennes framsynthet är remarkabel. Hon startar det ena så kallade ”sällskapet” efter det andra, alla för att ge stöd och hjälp och utbildning för kvinnor och unga flickor. So
