Mellan alptopparna har en svenska från Lund och en fransman från Paris hittat sitt gemensamma drömprojekt. Deras Villa Puebla byggdes 1880 av en man som emigrerat till Mexiko och gjort sig en förmögenhet. En ättling till honom fick de på köpet.
Av HELENA HÖJENBERG Foto LEIF CARLSSON
Det har verkligen gått undan. Tessi Romell och Laurent Marais träffades via arbetet i ett multinationellt företag. I början av 2020 var de på skidsemester i franska alperna och funderade på att skaffa en gemensam plats, utan anknytning till någon av dem. Det skulle vara en plats där de kunde tillbringa ledig tid och samla sin familj. Tessi har tre barn sedan tidigare, och Laurent fyra. På väg hem från Serre Chevalier stannade de till i den lilla staden Barcelonnette. I en mäklares skyltfönster såg de att en bondgård var till salu.
Till saken hör att det i dalen finns 38 extravaganta villor, byggda av emigranter härifrån som lyckats i affärer i sena 1800-talets Mexiko. När de kom hem igen manifesterade de sina framgångar genom att bygga påkostade hus, en del med tillhörande bondgårdar som försåg herrskapet med mat. Gården Tessi och Laurent var intresserade av, hade tillhört en av de största villorna, Villa Puebla.
Från bondgårdens kök, tidigare ett kostall, var utsikten över snöklädda bergstoppar magnifik. Därtill var huset praktiskt och rymligt. Så Tessi och Laurent slog till, flyttade in och stortrivdes. När de gick runt och presenterade sig i grannskapet fick de höra om den gigantiska villan intill, Villa Puebla.
Några grannar hävdade att Tessi och Laurent aldrig någonsin skulle bli insläppta där. De är ju ”utifrån”. I några få rum bodde enligt uppgift en bestämd 82-årig dam, barnbarns barnbarn till byggherren Eugène Lions och hans fru Marie. De övriga rummen i huset slutade användas i mitten av 1970-talet.
– Vi gick dit fem gånger och knackade på. Varje gång blev vi artigt avvisade av damen, det liksom passade inte just då, berättar Tessi.
Så fick de höra att Villa Puebla var till salu. Ägarna, tre kusiner, hade inte samma syn på behovet av renovering och underhåll, kanske inte så konstigt eftersom två av dem bor på annat håll. Den tredje kusinen var den bestämda damen de mött, som installerat sig i halva bottenvåningen tillsammans med sin katt. Eftersom inget kusinbarn ville ta över, hade de tre ägarna kommit överens om att l
