Ingen riktig slottshall värd namnet saknar vapen på sina väggar. Hillebarder, gamla värjor och kanske några gevär hör till miljön. En rustning i ett hörn är kronan på verket. Här är Peder Lamms guide till ett spännande kulturarv med en blodig historia.
Av PEDER LAMM Foto RESPEKTIVE AUKTIONSHUS
ANTIKT
Kriget har följt i människans fotspår genom hela vår historia. En sten eller kanske en träpåk dög gott som vapen för våra första förfäder, men med tiden blev vapnen allt mer förfinade och avancerade. Stundtals till och med vackra. Att samla på gamla vapen är en intressant och lärorik syssla och har man rätt herrgårdshall till sitt förfogande kan samlingen också bli väldigt dekorativ.
Under stormaktstiden innehöll de större svenska slotten gärna en rustkammare; ett rum fyllt av vapen och ammunition för det egna skafferiet och försvaret. Den finaste och bäst bevarade in i vår tid är rustkammaren på Skokloster slott i Uppland. Det var den framgångsrike generalen och fältherren Carl Gustaf Wrangel (1613–1676) som samlade ihop tusentals föremål; rustningar, gevär, pistoler, värjor, knivar, pilbågar och armborst. Dessutom finns där mängder av fantasieggande kuriositeter såsom föremål från den amerikanska ursprungsbefolkningen och avancerade låsmekanismer. Mycket hade han beställt från exklusiva vapensmeder i Nederländerna och Tyskland och en stor del av hans unika föremål har aldrig använts. De var conversation pieces; samlande för samlandets skull.
En tidig vapensamlare var kung Karl XV (1826–1872) som började intressera sig för gamla vapen vid mitten av 1800-talet. Han var något av en pionjär som kom att följas av en rad storsamlare, som fyllde svenska slott och herrgårdar med allsköns vapen från olika kulturer och tidsåldrar. Att samla vapen blev en sorts klassmarkör; ett fint slott krävde helt enkelt en fin vapensamling.
Skjutvapnen utvecklades under flera hundra år. Krutet hade uppfunnits i Kina under Songdynastin för runt tusen år sedan, men nådde inte Europa förrän ett par århundraden senare. På det engelsk-franska hundraårskrigets slagfält under 1300- och 1400-talen hanterade plåtklädda ryttare en sorts handh
