Historiska handlingar, gamla kartor och ett och annat kärleksbrev. Papperskonservator Anna Celander räddar anrika ting av papper så att de bevaras för framtiden.
Av PIA MATTSSON Foto HELENE TORESDOTTER
KONST & DESIGN
Anna Celanders verkstad ligger i ett gammalt hus på Gamla Väster i centrala Malmö. Lokalens stora fönster och ytterdörr med glasruta skvallrar om en tillvaro för olika affärsverksamheter genom åren; från gamla tiders mjölk- och speceributik till skejtboardförsäljning och slutligen postorderlager. Sedan Anna tog över lokalen 2001 har brev, litografier, kartor och andra pappersalster räddats från glömskans oåterkalleliga skymningsland just här.
– En papperskonservator arbetar med att bevara minnen och betydelsefull historia på papper. Vi kan restaurera i princip allt från barnteckningar, unika originalkartonger till designade rislampor och historiska dokument. Det mest udda uppdrag jag någonsin har fått var att släta ut 20 använda och knöliga boardingkort till en konstutställning, berättar Anna.
Den här dagen ligger en gammal karta över Vallby gårds ägor utrullad i sin fulla längd på Annas arbetsbord. När den kom till hennes verkstad kunde hon snabbt konstatera att kartan, gjord 1828–1829, var relativt nedbruten med revor och gamla lagningar som hade börjat släppa. Nu, en bit in i restaureringsarbetet, känner hon sig lugn; kartpappret är gjort av lumppapper med bra kvalitet. Prognosen är god. Lagningarna kommer att synas, men det hör till sakens natur – sådana går inte att dölja.
– Gamla kartor är fascinerande, säger Anna. Dels för att de är så detaljrika, men också för att de bär spår av hur de har hanterats. Det är spännande att se hur det har limmats och tejpats; ibland kan man hitta gamla tapeter på baksidan som man försökt laga kartan med.
Ja, prognosen för gamla kartor är oftast god. Men det finns undantag; Nordenskiölds karta från hans Nordostpassageexpedition, den så kallade Vegaexpeditionen 1878–1880. För några år sedan gav Kungliga Örlogsmannasällskapet Anna uppdraget att försöka återställa den. Hon kan fortfarande få mardrömmar om kartan.
– Den var gjord i ett mycket dåligt papper och dessutom hårt lagad. Så fort jag petade på pappret föll det isär. Jag kunde inte använda fuktbehandling då bläcket som Nordenskiöld använt för att markera sin rutt med var vattenlösligt.
– Till slut fick jag ihop det hela. Resultatet blev inte vacke
