Entrén är inramad av hundratals överdådigt blommande krukor. På anrika Länsmansgården i Dalby har trädgårdsarkitekten Karolina Brising skapat en flexibel trädgård där färgskalan ändras år från år.
Av PERNILLA FREDHOLM Foto CARINA GRAN
TRÄDGÅRD
Augustisolen värmer ordentligt över den skånska idyllen Dalby. Snett mitt emot den mycket gamla kyrkan som en gång i tiden var katedral, ligger Länsmansgården där man redan utifrån gatan häpnar över blomsterprakten. Grusgångarna knastrar skönt under fötterna, och fjärilarna svärmar ivrigt över de höga rosaröda solhattarna ’Magnus’, som är rena nektarbuffén. Här bor Karolina Brising med make och fyra barn, och den 2 600 kvadratmeter stora trädgården är hennes skötebarn och experimentverkstad.
– Fast Anders har uppgiften att vattna alla krukorna, och det är inget litet jobb, säger Karolina och skrattar.
Den omfattande kruksamlingen är nämligen lite av Karolina Brisings signum, för de utgör en alldeles egen och storslagen del av Länsmansgårdens fantastiska trädgård. Entrédörren inramas av hundratals krukor i olika storlekar med både perenner och sommarblommor i en harmonisk färgskala – alltifrån persikofärgade pasteller till djupaste rödbrunt. Såväl blommor som bladverk är noga utvalda, och i bakgrunden reser sig fjäderborstgräset Pennisetum ’Rubrum’ med sina smäckra plymer.
ALLTSAMMANS BÖRJADE med att ytan vid entrén kändes lite stor och ödslig. Karolina satte dit några krukor, men det blev lite futtigt eftersom huset är så stort.
– Men jag hade börjat inspireras av den danske trädgårdsprofilen Claus Dalby, och han använder sig mycket av krukor och säsongsväxter. Peppad av detta bestämde jag mig för att slå på stort med massor av krukor. Det är ju ett väldigt bra sätt att skapa trädgård på tomma och tråkiga ytor utan att anlägga rabatter. Dessutom kan man ändra färgskala och variera precis som man vill, säger Karolina.
Hon är själv uppvuxen i Dalby, och tänkte egentligen att hon var färdig med den skånska lilla byn. Men när hon och Anders letade hus, var Länsmansgården till salu efter att ha varit dödsbo i flera år. När de lite på skoj gick på visningen såg hon plötsligt den gamla gården med helt nya ögon: Här skulle de bo! Så blev det också, men det krävdes en omfattande renovering.
Först var de inne på att återställa gården till forna tiders uttryck, men bestämd
