Bakom den blygsamma fasaden öppnar sig harmoniska och historiskt spännande salar. Landshövdingeparet Anders och Åsa trivs i länsresidenset i Visby – och bjuder gärna öborna på saffranspannkaka.
Av ELISABETH KROGH Foto THOMAS HJERTÉN
GOTLAND
Länsresidensets fasader i ljusgul puts skiner i kapp med solen. Byggnaden är visserligen en dold pärla i pittoreska Visby, men besökare är mer än välkomna innanför den vackra porten. Redan i hallen märks den inbjudande atmosfären med en vacker kakelugn. Residenset står stadigt på historisk mark, men är samtidigt fyllt av modern omsorg om människor och miljö.
– Länsstyrelsen på Gotland är faktiskt en kravmärkt organisation, säger Anders Flanking som är länets landshövding och därmed har sin bostad i residenset. Anders vill att det klimatsmarta tänket ska märkas i så mycket som möjligt av verksamheten och i residenshemmet.
Här är bland annat mikroklimatet i trädgården till stor hjälp. Hushållet är självförsörjande på bland annat äpplen, valnötter, grönkål och björnbär. Maten lagas från grunden av husfru Jessica Herrero, som är noga med att ta vara på allt den bördiga jorden erbjuder. Inköpen består till stor del av gotländska råvaror, som gynnar både miljö och öns lantbrukare.
– Ibland får våra gäster med sig lite valnötter från trädgården, berättar Åsa Wackelin Flanking, hustru till Anders och enhetschef på Gotlandshem.
Anders och Åsa flyttade in i residenset år 2019.
– En av mina första reaktioner var att det var så vackert och samtidigt kändes hemtrevligt, säger Åsa. Jag kände direkt att ”här kan vi bo.”
– En del av kollegorna kan nog bli lite avundsjuka, säger Anders med en glimt i ögat.
– Många av residensen är större och mer formella än detta, här är det lätt att bli hemmastadd. Min favoritplats är de där fåtöljerna, säger han och nickar mot två sirliga möbler med blommigt tyg. Bakom dem syns trappan som går till parets lilla privata våning som består av tre rum.
En annan av ögonstenarna är den öppna spisen i biblioteket. Den stod ursprungligen i det gamla residenset som ligger hundra meter norr om det nuvarande och skänktes till det nyare huset av konsul Nils Friberg på 1910-talet.
– Det finns faktiskt en likadan spis kvar i förra residensbyggnaden, berättar Anders Flanking, och tillägger att han är glad över den spis paret har, den värmer gott på vintern och bidrar till hemtrevnaden.
– Det ska vara ljus och vär
