En vinterdag föll Maria Knape pladask för ett vackert litet ödetorp i Rengsjö utanför Bollnäs. Men vem ägde egentligen huset – och skulle hon kunna få köpa det?
TEXT & FOTO IRMI PERSSON
På den tiden bodde Maria i en lägenhet i Söderhamn, och trivdes egentligen bra med det. Några planer på att skaffa hus hade hon inte. Men så gick det som det gick.
– På vintern det året var det väldigt mycket snö. Min syster började prata om det här torpet som stod tomt, och jag blev nyfiken och gick hit och tittade.
Maria pulsade fram till torpet genom drivorna, gnuggade med vantbeklädd hand på de spruckna rutorna för att kunna se in. Där stod en kökssoffa och ett slitet köksbord, en liten köksbänk och en vedspis i hörnet. Maria gick runt huset och kikade in i rummet på andra sidan.
– Det var alldeles svart på väggarna där inne, men jag såg en bakugn i alla fall. Sedan gick jag en sväng och tittade på uthusen och bort mot skogen. Det var så vackert med den lilla U-formade gården och all snön som bäddade in torpet . Jag minns att jag tänkte ” Oj, vilket ställe!”.
Sedan hände inte så mycket mer. Maria hade sin lägenhet och någon ”husmänniska” var hon ju inte. Fast kanske, kanske kunde det slitna torpet förvandlas till sommarstuga? Ett frö var sått.
Marias syster började förhöra sig i byn om någon visste vem som ägde huset. På vårkanten 2013 fick Maria ett namn och ett telefonnummer. Ägaren bodde i Stråtjära. Maria ringde upp och berättade att hon var intresserad.
– Han sa att huset stått tomt länge och att han funderat på att sälja men inte hade bestämt sig riktigt än. Torpet hade varit hans svärfars.
ÖVERTYGADE ÄGAREN OM ATT FÅ KÖPA
Maria lämnade dock sitt nummer och bad ägaren höra av sig om han beslutade sig för en försäljning. Ett par månader gick, och vid påsktiden ringde han.
– Vi träffades här och så visade han mig huset och berättade om sin fru som nu var död. De hade varit mycket här tillsammans och han ville inte att huset skulle rivas. Det var väldigt känslomässigt för honom.
Men Marias uppenbara förtjusning i torpet övertygade uppenbarligen. Ägaren förstod att hon ville göra det fint igen, inte riva det.
Den första sommaren lät Maria byta ut den trasiga trappan till ytterdörren. Golvet i hallen revs upp och isolerades, och rum för rum fick ny färg och nya tapeter.
– De större renoveringarna har några
