Honung är magiskt, både som ingrediens och naturmedicin. Men i takt med en ökad efterfrågan har den också blivit ett av världens mest förfalskade livsmedel. Gastronaut träffade två biodlare och en örtterapeut med passion för det flytande guldet.
TEXT: TOVE OSKARSSON HENCKEL • FOTO: GÖRAN HENCKEL
Sommaräng, vitkål, torkad frukt, kaffe … Orden återfinns på det smakhjul för honung som Viktoria Bassani tagit fram. Viktoria är biodlare och diplomerad honungssommelier. Framför oss står fyra vinglas med en stor klick honung i varje. Vi sticker ner näsan och doftar, sedan smakar vi försiktigt på det krämiga innehållet. Den första är nästan helt vit i färgen, med en mild och aningen blommig smak. Den andra är kraftfullare, också den lätt blommig, samtidigt som den sticker lite på tungan. Den tredje har en djupare och lite jäst ton, och den fjärde är kraftig i både färg och smak, med toner av torkad frukt och en antydning till bränd kola.
– Den första har produktnamnet Pearl, efter färgen som är pärlemorskimrande. Det är en av de första vi tappar på våren och den säljs bland annat på Borough Market i London, förklarar Viktoria som är ett energiknippe med stort engagemang för bin, honung, smaker och dofter.
Hon berättar att glas nummer två innehåller lindblom, därav stickigheten. Det tredje innehåller honungsdagg, ett sekret som utsöndras av insekter (bland andra bladlusen), och det fjärde smakprovet är en typisk ljunghonung som produceras sent på säsongen.
Att skapa smakprofiler och lista ut vilka blommor bina har flugit på är mer komplicerat än man kan tro. Ännu finns inga tekniska hjälpmedel för detta, men det är något som Viktoria, tillsammans med forskaren Mathias Lundgren på E-Sense Sweden AB, försöker
