Landets vackraste sädesmagasin

Kornskruven

En kort promenad från Malingsbo herrgård i södra Dalarna öppnar sig det skogrika kuperade landskapet till ett vidsträckt fält med fridfullt betande kor om sommaren. Här, på behörigt avstånd från mangårdsbyggnaden, låg förr gårdens ekonomibyggnader. De är sedan länge borta, förutom två bevarade spannmålsmagasin. Närmast herrgården ligger brukets äldsta hus, en rödfärgad timmerbyggnad med spåntak från 1660-talet. Här lagrades säden direkt på golvtiljorna, kallat planbottenlagring, vilket krävde regelbunden tillsyn för att lufta säden och undvika skador orsakade av fukt, råttor och ohyra. I sluttningen nedanför står det andra magasinet, ett ljust, putsat stenhus som drar ögonen till sig. Vid en första anblick ser det nästan ut som en medeltida kyrka. Läget och de många raderna av små ”fönster”, liksom årtalen 1848–1849 på fasaden avfärdar dock tanken.

Det kvadratiska magasinets väggar är gjutna av slaggstensflis och de 228 gluggarna för vädring har kvar sina gjutformar av svartmålat trä och ”fönsterbleck” av gjutjärnsplattor. Byggnaden var både tork och magasin. Invändigt står en fristående stolpställning för 20 trattformade silor (lokalt kallade strutar) som genomkorsas av triangelformade luftkanaler. Sädeskornen rann ner som i en skruv över de vinkellagda kanalerna, vilket gav magasinet namnet kornskruv. Säden tappades ur nertill för att därefter hällas tillbaka från övervåningen. På så sätt luftades säden och man kunde torka betydligt mer än i de gamla magasinen. I mitten finns ett centralt hisschakt och runt detta stegar som ledde upp till övervåningen, där intaget skedde via en ramp på husets baksida. Det var ett tungt arbete. Säckar med säd skulle lyftas upp på en vagn, köras och lastas ur samt bäras fram till och tömmas i rätt tratt. En säck med korn vägde 80 kilo och havre vägde 70 kilo. Säden roterades var 14:e dag. Man tappade motsvarande en säck u