Här får vi följa Erika Åbergs projekt i huset på landet, lägenheten i stan, på tv-inspelning med Det sitter i väggarna och på andra uppdrag. Häng med!
TEXT OCH FOTO ERIKA ÅBERG
ÄNNU EN ÅRSKURS I TRÄDGÅRDENS SKOLA
Trädgården utgör en viktig del av gårdens eller torpets historia och de bör därför harmoniera med varandra. För Erika tog det flera år innan hon tog tag i utemiljö och växter. Det började med en akut dränering!
Den här sommaren firar jag 18 år som trädgårdsägare! Jag borde vara myndig vid det här laget, mogen nog att veta vad jag håller på med. Men trädgårdskunskap är så komplext, det känns fortfarande som jag går i mellanstadiet. En av utmaningarna är att en trädgård är så snabbföränderlig. Är jag borta på jobb i en vecka kan växter ha torkat ihjäl, drunknat, brutits av vinden, blivit förvuxna eller uppätna när jag kommer hem. När det gäller byggnader går förfallet tack och lov långsammare.
När vi flyttade in på gården visste jag i stort sett ingenting om trädgård. Föregående ägare, tant Anna Blomqvist, hade däremot både kunskap och intresse. Det fanns en fin grundstruktur med gångar, perennrabatter, staket, häckar, bärbuskar och gamla träd. Men krafterna hade uppenbarligen sinat på slutet och ogräset hade spridit sig i gruset, mellan stenplattorna och in i rabatterna. Staket och spaljéer var trasiga. Häckar, buskar och träd hade inte beskurits kontinuerligt de sista åren.
Efter ett par decennier som änka antar jag att hela gården kändes övermäktig, vilket gjorde att Anna till slut valde att sälja och flytta. Undrar om hon var orolig över vad som skulle hända med hennes livsverk? När vi köpte gården var det av en fastighetsägare som bara hade varit intresserad av skogen, inte ens av att klippa gräsmattan inför visningen…
SOM NYBLIVEN ÄGARE lyssnade jag på trädgårdsexperternas goda råd om att bara iaktta trädgården
