Bland bisurr & blommiga lamm
De tog över en nedgången och förvanskad 1800-talsgård på Skaftö i Bohuslän. Två decennier senare har arkitektparet Jalle och Marie återställt och färgsatt byggnaderna enligt tradition – och startat en fårgård. Att bevara såväl lantraser som kulturbygd ligger dem varmt om hjärtat.
TEXT KARIN HYLANDER | FOTO KARIN WILDHEIM
Det bräker till bakom de blommande syrenerna. Mellan ridåer av lila blomklasar skymtar fårflocken, som idisslande tar sin förmiddagsvila i halmbäddarna framför fårhuset. När Marie Erbéus häktar loss den strömförande tråden i stängslet och kliver in i hagen kommer de dock snabbt på benen: 11 tackor och 22 blommiga lamm.
Blommiga? Ja, så kallas helsingefårens karaktäristiska fläckighet som unga.
Pappan, den praktfulle baggen Viking, har fått flytta till Vägeröds naturreservat, där han vårdar landskapet tillsammans med öns andra avelsbaggar.
– Utan djur går det inte att bevara det här landskapet. De små kustjordbruken är inte längre lönsamma, suckar Marie, som ivrar lika mycket för att bevara lantraserna som byggnadskulturen och den småskaliga kulturbygden här i mellersta Bohuslän.
När fåren har setts om kilar Marie in i köket där nässelsoppan står på spisen, för att skala några kokta ägg. Hönsäggen är värpta av gårdens egna hönor, miniatyrvarianter av vaktlarna på ett ställe en bit bort.
På Stuveröd fårgård på ön Skaftö finns även ett antal bisamhällen, som förser familjen, de fastboende och sommargästerna på ön med bärnstensgnistrande honung med smak av ljung. På berget bakom stallet går Maries islandshäst Alvar tillsammans med ett par sällskapsshettisar och mössen hålls i schack av huskatten Mini och stallkatten Wilmus.
DET HAR GÅTT drygt två årtionden sedan
Jalle Jarlöv bestämde sig för att sälja sitt hus i Fiskebäckskil och i stället satsa på ett gemensamt hem tillsammans med Marie, ute på landet. Trots att husen ligger tätt i det vackra skepparsamhället vid Gullmarsfjorden kände han sig ensam där.
– Såhär års var det tomt på folk, säger Jalle. En plats, där de
