Där tiden har stannat

Jämtland är ett landskap med traditionsrika odlingsbygder och spännande kulturmiljöer. Ändå är det något alldeles särskilt med Petrussiverts, en släktgård med gamla anor mitt i den bördiga Storsjöbygden. Vid första anblick liknar den visserligen andra gårdar i länet. Här finns ett ”nyare” panelat bostadshus från sekelskiftet 1900, ett äldre rödmålat bostadshus, en rymlig ladugård och andra ekonomibyggnader. Men sekunden man kliver in i det äldre bostadshuset, gammelbyggninga, börjar magin.

Här finns inte bara rum efter rum med nästan orörd inredning från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal; här finns även en distinkt atmosfär som griper tag i en. Skimrande spröda tapeter, mönstrade linoleumgolv, ljuvligt färgsatta snickerier, pampigt dekorerade tak, kakelugnar, möbler, textilier, detaljer – allt känns som delar av en finstämd och poetiskt laddad berättelse om forna generationers liv.

Helena Eriksson är sjätte generationen på Petrussiverts. Hon har känslan för husen och gården i ryggmärgen, som en naturlig del av livet. Hennes omsorg om tingen fyller den historiska miljön med en alldeles särskild värme. Hon bor på gården med man, dotter och lantrasdjur.

– Jag tycker om att möblera och pyssla om i gammelbyggninga och försöker bo här så mycket som möjligt under sommarhalvåret. Om det är något jag vill förmedla så är det att man faktiskt kan bo i ett museum, säger Helena.

Gammelbyggninga hade använts som förråd i många år. Så Helena fick börja med att bära bort cyklar, mjölkkrukor, slalomskidor och annan bråte som inte passade in. Kvar blev flagande tapeter, färgskikt som vittnar om generationers slitage samt sneda vinklar och vrår. Och det är precis detta som skapar magin. Det är som ett allkonstverk där det sköra och orörda blir något starkt, stolt och inbjudande.

GÅRDEN HAR LÅNG historia. Man vet att den delades 1805 och som så många andra gårdar fick den sin