Från byggrester till nya små hus

Solen värmer långsamt upp den spirande vårgrönskan i folkparken Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta. På kursen ”Hållbart byggande och återbruk” startar ett tiotal vetgiriga och byggintresserade folkhögskolestudenter upp dagens kurspass. Dagen börjar med en lägesbeskrivning av de två ”tiny houses” som gruppen bygger tillsammans.

– Vi tänkte jobba vidare med våra stora fönsterdörrar och ska också sätta panel runt triangelfönstret vi hittade. På baksidan funderar vi på hur vi ska göra, sannolikt klyver vi plaströren och sätter på hörnen, säger

Lasse Nilsson, bygglärare på kursen.

– Vår grupp har panelen från dansbanan som ska upp och även plåten. Jag har med mig plåtnibblen, säger Ola Chandrakai, som är kursens huvudlärare.

60-talsparadiset Folkparken Tyrolen hade länge stått oanvänt och sjangserat när det 2007 köptes av ett gäng kompisar och Alvestabor, som nu renoverar upp parken och ordnar festivaler, fester och loppisar sommartid. De två flyttbara hus som byggs under kursen ska bli del i ett vandrarhem för besökare. Vagnarna som kursdeltagarna bygger nu blir hus nummer sju och åtta i ordningen och Tyrolen har av årets byggkurs önskat en ”bröllopssvit” och en ”familjevagn” med många sovplatser.

– Men designen har deltagarna själva bestämt, säger Ola.

För den som sysslar med byggnadsvård är återbruk en självklarhet. De två begreppen nämns ofta i samma mening, men synen på materialet kan variera lite beroende på var man lägger tyngdpunkten. Om traditionell byggnadsvård fokuserar på att vårda hus – visserligen ofta med återbruk – handlar den typ av miljödrivet återbruksbyggande som kursen lär ut, helt om att ta tillvara så mycket byggmaterial som möjligt, oavsett ursprung och ålder.

ATT ÅTERBRUKA BYGGMATERIAL är ju ingen ny företeelse. Svenska folket har återbrukat i alla tider, för vem hade råd att bara slänga en dörr eller ett fönster förr i tiden? Timmerstugor har ofta flyttats och delats på, på sätt som gör att de ibland till och med är svå