Fattiglappar & torparkex– eternitens korta historia

Eternit, sidiplattor, fattiglappar, torparkex och norskt tegel – kärt barn har många namn.

– Det är så mycket känslor i eterniten jämfört med andra material. Spänningen i att den gjordes för evigheten, men visade sig vara förgänglig och nu är på väg att försvinna, förstärker nostalgin. Små gulliga hus i eternit kan väcka sådana ömhetskänslor, säger Olga Schlyter.

Under sin utbildning till byggnadsantikvarie valde hon att fördjupa sig i eterniten, eller asbestcement som materialet egentligen heter. Sedan dess har intresset hängt kvar, trots att hon i grund och botten ser det som ett byggnadsmaterial bland andra.

Men eterniten väcker inte enbart varma känslor. Faktum är att lika omtyckt som materialet var från start, lika föraktat var det. Med upptäckten av hur hälsovådlig asbestcementen är blev den även fruktad.

– Så länge eterniten sitter där den sitter är den dock helt ofarlig. Folk förväxlar ibland asbest med radon. Det finns till och med människor som är rädda för att bo i eternithus, säger Olga.

Så låt oss börja med de goda sidorna. Produktnamnet Eternit kommer av att asbestcementen ansågs outslitlig. Det är den inte, men den har en lång livstid. Att den är så tålig och underhållsfri gjorde den särskilt populär i havsbandet. På öarna i Göteborgstrakten och i Bohusläns kustsamhällen ser man fortfarande en hel del eternitklädda hus. Vilket annat material står emot salta vindar, höststormar och regn på tvären utan att kräva ens en ommålning på sjuttio år? Dessutom är eterniten både brandsäker och lätt. När papp-, spån- och halmtak en gång i tiden byttes mot eternitpannor behövde takkonstruktionerna inte förstärkas.

Byggvaror av asbestcement var från start billiga och enkla att bygga med. Det känns närmast absurt i dag med tanke på hur besvärligt och dyrt det är att handskas med materialet sedan hälsoriskerna blev kända. S