Levande 1700-tal i lennarts undantag

Lennart Gunnarsson har aldrig flyttat några längre sträckor och aldrig utanför byn Billinge, mitt i Skåne. Flyttlassen har gått mellan barndomshemmet Trumpetarbostället och närmaste grannlänga, ett 1700-talshus ett stenkast bort.

– Jag har aldrig funderat på att bo någon annanstans, säger Lennart. Jag älskar denna plats över allt annat på jorden. Jag tycker om de kuperade omgivningarna och skogen som finns; är man lite ledsen går man upp dit så blir man glad igen. Gården är också lagom på alla vis, här finns något som talar till mig.

Det är vår i Billinge. Värmen och ljuset har fått tulpaner och pingstliljor att slå ut. I gräset blommar tusenskönor och trädens grönska är skir. Lennart går runt och pysslar med allt och inget. Han är ensam hemma på gården där stora delar av hans liv har utspelat sig; de andra familjemedlemmarna är på arbetet eller gör ärenden.

– Det var fantastiskt att växa upp på Trumpetarbostället, säger han. Mina föräldrar var småbönder och jag var yngst av sex syskon. I längan där jag och min fru

Lotta nu bor, bodde Karl Lambert Johansson, byns mesta original. När jag var 16 år frågade han om jag ville köpa huset.

Det är en spännande hushistoria. Unge Lennart var ofta hos Karl Lambert och hälsade på och Karl själv kom in till Lennarts familj i stora huset på kvällarna för att hämta mjölk. Lennart minns att han fascinerades av människan Karl Lambert och det speciella liv han levde i den gamla längan, som då saknade bekvämligheter som el, avlopp och vatten.

– Han var spännande, intressant och väldigt godhjärtad, beskriver Lennart. Alltid klädd i kavaj, vida byxor och med en gigantisk keps på huvudet. Det fanns en mystik i hans hus som tilltalade mig. Karl bodde bara i ett av längans rum och där eldade han i sättugnen – rummet var kolsvart av sot och varmt, säger Lennart och fortsätter:

– Jag ville gärna köpa längan, men hade inga egna tillgångar. Till slut, efter att